fredag 26 november 2010

Veckans låt

Kate Bush - Wuthering heights

Efter att av någon konstig anledning drömt att jag lyssnade på låten i veckan har jag haft den i bakhuvudet. Sämre låtar kan man ju ha som mentalt bakgrundsskval. Vacker, atmosfärisk mystisk och framförd fantastiskt. Måste bara höra den en gång till. Tänk att den släpptes på 70-talet, och känns inte det minsta nostalgisk, bara fantastisk. Njut!

torsdag 18 november 2010

Bokkommentar

Titel:Diamantsvärdet och träsvärdet del 2
Författare: Nick Perumov


Betyg: 4/10 För mycket strider och blod. världen ter sig all mer hopplös för varje sida. Boken blir intressant mot slutet men slutar abrupt och konstigt för att följas av en krystad cliffhanger. Besvikelse.
Och, fraser som "han förlorade medvetandet av smärta", en otrolig smärta", "kände blodet rinna ner för ansiktet", "först kom en outhärdlig smärta följt av att en rännil av klibbigt blod" är jag väldigt trött på. Alla huvudkaraktärerna utsattes för otroliga smärtor mest hela boken.

Veckans låt

Tycker att det skulle vara dags för något glatt och danskt.

Alphabeat - Boyfriend (Pete Hammond mix)

Blir alltid lite lycklig när jag hör låten. Den här mixen som jag föredrar får mig att tänka på Stock-Aitken-Waterman, och det är positivt. Sen ska man inte bortse från att den manlige sångaren som framför kanske två textrader är ganska söt, vilket gör att videon är värd att kolla på också.

måndag 15 november 2010

Hej ska vi leka?

När blev det krångligt att träffa vänner och bekanta, när förlorade man spontaniteten?

Kan ju inte svara för någon annan än mig själv. Men ofta tycker jag att man gör det krångligare än vad det är att umgås med de vänner man faktiskt har. Inte sällan är det ett kalenderpussel av den mer avancerade skolan som ska till innan man kommer fram till något. Bara nåt så enkelt som en liten fika eller en sammanstrålning någonstans behövs pinsamt nog planeras veckovis innan det går av stapeln.
Det står i stark kontrast hur det var när man var barn, då man helt sonika sprang över till kompisen eller i mycket sällsynta fall ringde och frågade "Är du hemma?" för att minuten senare springa över. Skedde förvandlingen gradvis? Från att man oftare ringde och frågade än bara sprang över minuten senare, till att man ringde ett par dagar innan man sågs tills dagens tillstånd då det ofta rings veckor innan.

Hur bryter man ett sådant beteende? Låter det inte som ett nyårslöfte?
Krångla mindre, fråga när du känner utan att planera, det behöver ju inte vara något stort.

fredag 12 november 2010

Veckans låt: L'Amour en Heritage, Only love, kjaerlighet

Har nynnat på denna truddelutt hela veckan. Eller iaf en melodislingan.
Temasång till en 80-tals serie som hette Mistrals dotter, fattade att det var en bra sång tack vare en tolkning av Sissel Kyrkjebö, men det är ju inte orginalet så därför blir det en trippel länk.

Först versionen som fick mig att fastna för låten;

Sissel på norska

orginalet på franska

och den mest kända versionen på engelska

måndag 8 november 2010

opåverkad

Kanske skulle skaffa mig en laptop bara för att....

Nu är laptops farliga för barnproduktion


(jag älskar verkligen formuleringarna "kan göra dig, kan försämra, riskerar att" etc. Betyder att "vi har inget att skriva utan tar till en undersökning som med 99,5% sannolikhet är helt värdelös. men det är bättre än inget")

torsdag 4 november 2010

Veckans låt

Denna veckas låt
Kent - På drift.

Har vad jag vet aldrig hamnat på någon officiell skiva, låten var tillgänglig som gratislåt på deras hemsida och har visat sig vara bland det sista som gruppen har spelat in som varit värt att lyssna till. Efter den här låten har Kent gått till att bli totalt ointressanta, men det som verkar ha varit dödsrycket var ett dödsryck värt att minnas. Den ordlösa refrängen, otroliga sticket och snygga texten. Allt som krävs för att bli veckans låt.

En cd-skiva till samlingen



Igår hände det, för första gången på säkert 6 år har jag köpt en cd-skiva.
Hämtade bilen, som varit på service, i Jönköping. Efter att ha betalat hutlöst mycket pengar för service upptäcker jag att min kära sambo inte lämnat kvar usb-minnet där all musik ligger på. Tragedi, hur ska man klara en bilresa på minst två timmar med bara radion som sällskap, det säger ju sig självt....det går inte.
Då slog det mig, cd-skivor finns ju kvar, och vad för skiva kan vara värd att köpa till fullpris, som jag faktiskt skulle vilja ha. Valet blev självklart The Hurts-Happiness. Har ju skivan i digital form men den är ju så bra att de förtjänar ett par kronor till.

Slog mig när jag hade köpt skivan, och satt mig på Soya i A6 för att äta mongolisk lunch, att det är det är nåt speciellt med att hålla en ny cd, öppna omslagsplasten och läsa i cd-häftet. Förväntningarna, spänningen, det går inte att ersätta med en ruta på skärmen som säger, "nedladdningen färdig, vill du öppna filerna?"Insåg att jag faktiskt har saknat känslan. Fram tills att jag började plugga och att napster slog igenom har antalet skivköp minskat från 2-3 per månad till 1 var sjätte år.

Kanske får bli så att man får köpa skivor lite oftare, man lyssnar på albumet på ett helt annat sätt än när du har en digital skiva. Blir mer en helhet än små komponenter. Mer engagerande. Så kort sagt en mycket positiv upplevelse och bilfärden räddades av Hurts och falsksång.

söndag 31 oktober 2010

En bok-kommentar


ABBA - The story - berättelsen om supergruppen
Författare: Carl Magnus Palm
ISBN: 9146219218

Betyg: 6/10 Bra fast man kommer aldrig nära ABBA, lite som deras musik har beskyllts för. Medlemmarna syns bara i form av lösa citat från olika ställen. Men lättläst, lättskriven och pedagogisk.

lördag 30 oktober 2010

Veckans låt

Freemasons feat.Sophie Ellis-Bextor - Heartbreak (make me a dancer)

En av 2009 års absoluta höjdpunkter. När disco-pop är som allra allra bäst, en sval sångerska som sjunger med brittisk accent. Sticket ger mig gåshud varje gång jag hör det och skapar fram ett beroende att högt, länge och ofta nynna "heartbreak, heartbreak".
Förtjänar att vara veckans låt alla dagar i veckan.

heartbreak, heartbreak

tisdag 26 oktober 2010

Har du gamla och rynkiga tänder?

Till och med tänderna ska bli fria från rynkor idag.Anti-age tandkräm, äntligen.

lördag 23 oktober 2010

Lördag - morgon

Dags för frukost kanske, enligt klockan är timmen 09.24. Men vet att inget finns i kylen och orkar inte sätta mig i bilen och köra de 2.5 minutrarna det tar att ta sig till maxi. Skriver här istället.

Hade hoppats kunna gå en sväng, men när göteborg anstränger sig för att hålla folk inomhus så är jag inte den som är den. Civilization är ju kul det också.
Kanske skulle sätta ihop en november-spellista i itunes. Hmmm.

onsdag 20 oktober 2010

Långsam dag

En långsam dag på jobbet, undrar om det har att göra med att telefonsystemet är en aning skakigt.

Då kan man nyttja sig av vad youtube har att erbjuda.
Råkallt som den ute och vad värmer då mer än äkta genuin varm humor, i väntan på att få trampa hem.

Rowan Atkinson i högform i ett av de bästa avsnitten från den BRILJANTA och smått GENIALISKA serien Blackadder. Skrattar högt fortfarande och då har jag sett de flesta avsnitt fler än många gånger.

Amy and Amiability del 1
Amy and Amiability del 2

Kan man inte den så kan man ju läsa manus.

Nu när jag ändå sitter och skriver, gudarna ska vet att det inte händer speciellt ofta, kanske man ska introducera någon punkt. Kanske kan genom punkter skapa en vana att kludda här lite oftare än vad som bevisligen gjorts.

Så här kommer det, veckans låt. Enkelt, ambitionslöst och därför perfekt.

Veckans låt

V42. Mylène Farmer - Beyond my control

Fått ett återfall för den här briljanta stön-låten för jag vet inte i vilken gång i ordningen. Nu är ju den här låten, som i princip alla Mylène Farmers låtar en aning lång. Men när produktionen är så snygg, orden är så flytande och "oh lâche" stönas fram så snyggt gör det absolut ingenting. Hon är kanske inte mycket till sångerska men som stön-sångerska är hon nog ganska oöverträffad.

"doh-dodododo-doooh"

Ny blogg och Ny förbättrad influensa med nya riskgrupper, kontentan, mycket är nytt

Nu jävlar ska jag ge den här bloggen en chans. Efter att ha legat i träda i princip 4 månader ska jag försöka göra en insats igen. Ny stad, (flyttat från Stockholm till Götlaborg)nytt jobb på gång, (från SJ till DSB). Så nu känner jag mig redo för en nystart, den här gången med ännu lägre ambitionsnivå. Mitt nya motto skall under denna blogg-säsong vara....."Inget inlägg är för kort, inget inlägg för trivialt, inget inlägg för meningslöst".


Verkar som influensan är här igen. Frågar vem orkar ha influensa i år, än mindre läsa om den efter förra årets överdos av influensor i media? Fast löften om nya målgrupper kanske lockar till läsning.

Förövrigt är jag som liverpoolsupporter lättad att tomtarna har lämnat skutan, synd att de inte gick till domstol igen och försökte stämma. Unnar dem att få betala mer rättegångskostnader.

Vill även lägga till att detta är en fantastisk låt att lyssna till en vardagsmorgon.

Göteborg har många fördelar, men Espressohouse är inte en av dem. Waynes coffee är betydligt bättre. Billigare, och hellre stämplar på ett papperskort framför ännu ett plastkort i plånboken.

Är geocaching det nya svart? (Vet inte hur många gånger jag har sett eller hört att något är det nya svart, och detta är då följdaktligen mitt bidrag.)


Har ju faktiskt läst en bok sedan sist, och får väl då publicera ett litet omdöme:

Titel: Kinas historia
Författare: Hans Hägerdal
ISBN: 9185873888

Betyg:8/10 Väldigt intressant och upplysande. När man läser boken inser man hur lite man vet och har fått veta om Kina, och länder utanför väst-sfären. Bra längd och språk, svepande men känns ändå inte rumphuggen. Varm rekomendation för den som är intresserad av att vidga sina historievyer.

söndag 5 september 2010

Bara för att....

Ser till min förfäran (nåja) att det var läääänge sedan jag lade in nåt i bloggen. Så bara för att bevisa för mig själv och övriga universum att bloggen inte är nedlagd lägger jag in en kort omdömeskommentar av senast lästa bok.

Titel: Shutter island / Patient 67
Författare: Dennis Lehane
Betyg: 7/10

Börjar trevande och känns ganska långt in i boken som vilken kioskdeckare som helst. Tar dock ordentlig fart i slutet och blir riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Högre betyg om transportsträckan till slutet hade varit mer intressant.

tisdag 6 juli 2010

Vilks?

Rättegången mot de båda bröder som försökt sätta brand på Lars Vilks hus har inletts.
Jihad Jane, en mängd hotbrev, mordbrand, vad är grejen med Vilks egentligen. "Han är islams värsta fiende just nu" säger en av bröderna enligt Expressen. Vad är grejen egentligen? En rondellhund av en gjord av en dittils halvokänd medioker konstnär....största hotet mot islam enligt vissa utövare.

torsdag 17 juni 2010

Dessa vita butiker

Var kommer dom ifrån egentligen?
Dessa inredningsbutiker med vitmålade gamla ljusstakar, små stenänglar och stora kuddar som det står Carpe diem på. Butiker fyllda med saker som en 4 årig tjej med prinsessmani skulle döda för att få ha på sitt lantställe.

Var i Kungälv (av alla ställen idag) och denna lilla ort har minst 4 butiker med i princip samma innehåll. Små "söta" tygkaniner samsas med "mysiga" kuddar, lantliga och dockhusliknade möbler. Vem köper saker från dessa butiker? och Kungälv är inget undantag, varje liten ort med lite självaktning har tillsammans med en livsmedelsbutik minst en sådan här butik där de har ett bord med tillhörande stolar överöst med kuddar och och små gosedjur. Tacksam för en bild på någon som är frekvent köpare i en sådan butik, och om nu det finns inredningsbutiker för denna über idylliska lantidyll, när kommer klädbutikerna i samma tema. Där de säljer stora bylsiga kjolar med tillhörande stora vita hattar och paraply, a la Elsa Beskow style.

söndag 30 maj 2010

Söndag på jobbet

Sitter på jobbet. Det är en lugn söndag förmiddag. I brist på annat tänkte jag skriva lite.

Skrev om Eurovision i mitt förra inlägg. Igår var finalen, kan ju göra en kort kommentar över det. Öst må rösta på öst, och väst må rösta på väst, men allt som oftast tycker jag ändå att det förvånansvärt sällan är fel låt som vinner i slutändan. Så även i år. Även om låten i sig inte var mycket att hänga i julgranen, (det engelska uttalet var behållningen), tycker jag det är kul att Tyskland fick vinna, ett av de där länderna som alltid tar sig till final då de pytsar in mycket pengar till eurovisionssamfundet. Hoppas att det kan få de andra gratisfinalländerna att ta evenemanget på lite mer allvar. Framförallt england som hade en tre-minuter lång "skämskuddelåt". Men på det stora hela var det en ok final, även om mina favoriter Norge och Irland inte rosade marknaden. Irland var väl ingen överaskning att det gick dåligt, men trodde iaf norge skulle göra bättre ifrån sig. Men men, kanske världen blir mer smakfull nästa år. (Visste inte att Jimmy Jump gillade schlager, antar att han blivit portad på de normala haken, eller så har eurovision blivit nästan populärt i spanien)

Mer musik:
Via lite associationssurfande idag på jobbet så lyckades jag snappa upp att Saybia ska ha ett par spelningar i sommar, visserligen i nederländerna. Men betyder att den där "Icke tidsbestämda pausen" inte var permanent, som de brukar vara. En kul nyhet då det kan innebära att man faktiskt kan få gå på en konsert och se fram emot en skiva med en grupp som man började gilla hårt i vuxen ålder. För när jag tänker efter är det inte många grupper eller artister som jag gillar hårt och mycket efter de tidiga 20åren. Det kan vara en eller max ett par låtar här och där. Men inte tillräckligt mycket för att vilja gå på konsert.
Vad hände egentligen?
När och varför stelnade smaken?

Här är iaf två länkar till två grupper som lyckades bryta igenom smakmuren efter 27årsdagen.

Delays - Lost in a melody (nytt album i 21 juni)

Saybia - The odds

fredag 28 maj 2010

Eurovision - jag måste ju också



Om du mot all förmodan läser en löpsedel på stan, eller surfar in på någon webbupplaga av valfri tidning så går det inte att undvika att se att Sverige misslyckades att ta sig till final i Eurovision song contest. Föga överraskande, för exakt vad finns det i det svenska bidragets låt som är värt att minnas, som sätter sig? INGENTING! Anna Bergendahl har en intressant och annorlunda röst, men låten...."GÄSP!". Sen kan man ju tycka att NRK misshandlade Annas framträdande i snabbreprisen, när styrkan i det svenska bidraget är artistens sångröst så väljer man i första klippet att ha med stegringen då hon visk/pratar fram refrängen, och i det andra klippet väljer man att ha med när Anna håller tyst och låter kören göra jobbet. Nu tror jag inte man valde att ha två så värdelösa klipp med vilja, men det kanske säger om hur färglös det svenska bidraget var i år.

Men gjort är gjort och hur går man vidare efter en sånhär nationell smäll. Den svenska självgodheten har fått sig en smäll. Vi är ju det "svenska musikundret" trots allt. De ständiga förhandsfavoriterna som alltid faller för de förbannade öststaternas konspirationer mot den svenska musikstormakten. Vi är bäst, skickar alltid de bästa bidragen, bara det att ingen annan fattar det.

Så hur går man vidare. Jag tror att Christer Björkman eller vem som nu kommer att vara ansvarig för Melodifestivalkarusellen behöver fatta ett beslut vad man vill ha ut av Melodifestivalen/Eurovision. Vill vi att Sverige ska göra bra ifrån sig i Eurovision så måste definitivt det svenska folkets inflytande över vem som vinner begränsas. Det har ju framkommit med all tydlighet de senaste åren att svenska folket inte har internationell smak. Frågan är då hur mycket Melodifestivalen kommer tappa i popularitet där tittarna inte avgör vem som vinner.

Ett annat alternativ är ju att begränsa antalet låtar i Melodifestivalen, färre deltävlingar, på så vis få fram exempelvis 10 jury-godkända låtar. Men det som ändå har gjort melodifestivalen så populär som den är, är ju alla deltävlingar, att produktionen är ute i landet och visar upp sig.

Ett tredje alternativ är ju att vi accepterar att vi har "förfinad" smak jänfört med vildarna ute i övriga Europa, vi fortsätter som vanligt och får acceptera att ibland tar vi oss till final, ibland inte. Men vi försöker ialla fall omvända de oupplysta därute till att uppskatta äkta kvalitetsmusik. Fast risken med det är ju, vem vill tillslut riskera att få svenska folkets "dödskyss" i Melodifestivalen.

Ska i vilket fall bli intressant att se hur Melodifestivalen 2011 ser ut.

Men nu dags att se fram emot lördagens final. Och hoppas, hoppas att Norge vinner igen.

http://www.youtube.com/watch?v=B7cf9IVvovE


Vad kan man annars kommentera om de båda semifinalerna som har varit; den ena var helt hopplös och att förmodligen samtliga bidrag (ja även Nederländerna) som var med i andra semin skulle ha lyckats ta sig till final om de varit med i tisdagens kalkonkväll.

EBU kanske skulle ge Ukraina och Ryssland frikort till finalen, då de visst kan skicka vilken dynga som helst och ändå ta sig till final.

Saknar nästan förra årets semifinal-programledare, det har varit alldeles för lite "skämskudde" över årets semifinaler. Det ju under dessa som man släpper lös praktikanter. I Sverige skulle vi ha släppt lös de som jobbar med "efter idolprogrammen" som har tillräckligt lite självdistans och tillräckligt med inkompetens för att skapa magisk television.

tisdag 25 maj 2010

FM 10 - The return of the FM

Det var ett tag sedan sist, men nu verkar motivationen ha kommit tillbaka lagom tills dess att fotbolls VM stundar. Har med andra ord åter tagit upp spelandet av FM och faktiskt den gamla "saven". Är alltså fortfarande Liverpool. Lade ner verksamheten tidigare på grund av tidsbrist, motivationsbrist men framförallt taktikbrist. Införskaffade ett lag som jag till stora delar är väldigt nöjd med. Ett lag som är väldigt anpassat för en 4-5-1 uppställning. Men när jag bestämde mig för att lägga spelet på hyllan hade jag kört fast. Liverpool, laget som vann champions league mot Real madrid blev utspelade av Hull, Burnley och Doncaster. Då brast det och jag tog paus.

Men hade en lång dag på jobbet och surfade runt, kom till slut in på FMSwedens hemsida och hittade där en 4-5-1 taktik som såg snygg ut. Testade den och vips så faller alla bitar på plats. Efter 23 spelade omgångar av premier league så leder Liverpool ligan på 53 poäng, en match mindre spelad än ligatvåan Arsenal som har 52 poäng. Men det mest glädjande är att laget håller tätt bakåt, 9 insläppta mål har det blivit vara tre av dessa släpptes in i bortamatchen mot Arsenal, en match som slutade 3-3. Laget är fortfarande inte helt komplett även om alla komponenter finns. Laget är väldigt ungt, exempelvis så är lagets äldsta mittback endast 20 år gammal, efter att Daniel Agger (30 år) lånades ut till Napoli efter att begärt att få röra på sig. Han ville redan flytta föregående säsong för att hitta ny utmaning, men beordrades att stanna. Vilket han gjorde utan att gnälla.

Ytterbackarna är det aningen bättre balans på. Veteranen Glen Johnson (30 år) slåss med den egna produkten Andrew Amos (20 år)om en plats på högerbacken. Och det ser ut som det har blivit ett generationsskifte. Men båda håller yppersta klass. Andra kanten där Emiliano Insua (26 år) får slåss med näbbar och klor för att hålla den egna produkten Mark Darlow (19 år) utanför startelvan.

Mittbackspositionen är fortfarande en huvudvärk, förra årets stora värvning Martin Sanchez (19 år) borde vara given, han har alla attribut för att vara en världsback, men det är något som låser sig. Han gör inte bort sig, men är inte alls så dominant som han skulle kunna vara. De andra två mittbackarna Stuart Dailly (20 år) och Ray Dean (19 år) är även de stabila utan att på något sätt briljera. Men nu ställer jag kanske orimligt höga krav på tre väldigt unga spelare. Men alla tre är med i sina landslags startelvor.

På mittfältet ser det väldigt stabilt ut. I det centrala mittfältet råder nästan överflödets förbannelse. Inför den här säsongen så såldes Javier Mascherano, då jag hade tänkt att satsa på mina två ungdomar Fabio Zimmerman (17 år) och Zivko Savic (20 år)och då jag redan hade förra säsongens överaskning italienaren Tiberio Guerente (29) som är betydligt mer mångsidig och billigare än Mascherano så fick Mascherano lämna. Real Madrid var villiga att hosta upp 17 mille pund. Dessa tre fungerar alla lika bra som bollvinnare, eller defensiva mittfältare och även dugliga som defensiva speluppläggare. Vidare på det centrala mittfältet hittar vi den som har potential att bli den samlande kraften på mittfältet, lagets framtida ledare, Alexandre Coeff (22 år, oerhört effektiv, både som bollvinnare och som box till box mittfältare. Väldigt hög lägsta nivå. På tillväxt finns även superlöftet Phillip Kessler (16 år) som redan knackar på dörren till att få kontinuerligt med speltid. Mycket målfarlig box-till-box mittfältare. Saknar Coeffs slitegenskaper men är mer målfarlig. Av de lite mer offensiva centrala mittfältarna hittar vi lagets själ Steven Gerrard (34 år) som börjar få mindre och mindre med speltid men fortfarande levererar. Gerrards roll som offensiv och kreativ kraft på mittfältet har i allt större grad tagits över av spanjoren Thiago (23 år) som under tre säsonger har spelat allt fler matcher och blivit allt bättre, men hans plats som startman har under säsongen blivit alltmer hotat av engelske jättetalangen Mike Bell (19 år) som utvecklats väldigt mycket de senaste åren, fungerar som defensiv speluppläggare, offensiv mittfältare och box-till-box mittfältare. Liverpools centrala mittfält är ett riktigt getingbo, och det ser ut att kunna bli så i många år framöver. Och då har jag inte ens nämnt mitfältets lilla flyttgumma, Jack Wilshere (23 år)som kan spela på samtliga offensiva mittfältspositioner, båda kanterna eller i mitten. Och har gjort det väldigt övertygande.

Yttermittfältet har inte samma överflöd som det centrala mittfältet, men det finns oerhörda toppar, då framförallt i den nyinköpte vänsteryttern, Manuel Rocha (23 år), köptes för dyra pengar men verkar väl värd varje penny. Målskytt, framspelare, slitvarg i ett. Betyder oerhört mycket för laget, har inte gjort en dålig match hittils. Bakom honom på vänsterkanten finns habile Gai Assulin (23 år) som även kan utnyttjas på högerkanten, och talangen Matthias Horn (18 år) och supertalangen Ernst Neumann (15 år), som trots sin ringa ålder fått prova på att spela seniorfotboll och gjort mycket bra ifrån sig.

Den andra kanten är inte riktigt lika vass, men där huserar mitt första köp Fernando Carini (21 år), som utvecklas och förbättras stadigt för varje säsong som går, är idag en väldigt duktig premier league ytter, och det finns mycket mer att ta av där. Bakom honom finns idag veteranen Juanfran (30 år)som alltid står för stabila insatser. Men risken är att Juanfrans spelatid kommer att minska då klubben införskaffat ännu en jättetalang, den här gången från Tottenham i form av engelsmannen Bernard Coulibaly (18 år) som har potential att blir något riktigt stort.

Då var det bara anfallet kvar, laget förfogar inte över många anfallare men konkurrensen kunde inte vara hårdare om den ensamma anfallsplatsen i startelvan. Just i detta nu står den mellan veteranen Fernando Torres (30 år) som fortfarande är en världsanfallare. Men ändå får han alltsom oftast se matcherna från avbytarbänken då superlöftet Mario Juarez (21 år) varit om möjligt ännu bättre. Bakom dessa två världsanfallare hittar vi Jordan Rhodes (24 år) som var en viktig kugge i Brighton när jag hade hand om dem. En intelligent och mångsidig anfallare som kanske saknar det där löpsteget som både Juarez & Torres besitter. Men är en mycket nyttig och kompetent premier league anfallare.

Det var Liverpools trupp säsongen 2014/2015, en trupp som jag är mycket nöjd över och om allt går som planerat kommer den att vara mer eller mindre intakt många säsonger framöver.

Känns skönt att vara tillbaka i FM-stimmet. Även om det inte kommer att vara speciellt länge. Mer om det en annan dag.

söndag 16 maj 2010

Kylie Minogues efterlängtade comeback


Tänka sig att det har gått hela tre år sedan Kylies senaste skiva släpptes. Den som skulle vara den stora återkomsten efter att ha vunnit kampen över bröstcancern. Men vet inte riktigt om det blev den stora comeback skivan. Nog för att skivan bitvis var alldeles lysnade och mer än väl förtjänade att få stort genomslag. Men så blev inte fallet då skivbolaget eller Kylie själv valde att den första singeln var den kompetenta men ganska så oKylieska låten 2 hearts. Där och då verkade det som om det momentum som byggts upp under ett par år försvann. Det var inte den låten som fansen hoppats på (speciellt inte efter den briljanta "I believe in you" som var den senast släppta singeln till hennes samlingsskiva) och de som inte var fans brydde sig inte nämnvärt. Och singel nummer två som hade kunnat reparera skadan var ett precis lika märkligt val. Men att kalla skivan ett misslyckande är inte riktigt rätt heller. Den sålde cirka 1 miljon album under första året och var nominerad till en amerikansk grammy i danskategorin och nominerad till en BRITaward för bästa internationella albumkategorin. Men den stora comebacken blev det aldrig.

Nu är hon ÄNTLIGEN tillbaka, nya singeln som ska skapa suget efter den kommande skivan "Aphrodite" heter "All the lovers". Första reaktionen när jag hör den första minuten är lättand. Lättnad över att det är det en bra låt, men framförallt så verkar man ha valt "rätt" singel. En ruskigt snygg produktion, allt från den rullande 80-talsbasen de svala verserna, den förlösande anthemrefrängen till sticket som ger mig gåshud. Det är med andra ord en typisk "Kylie-låt" där man framför sig kan se Kylie posera drottninglikt i någon väldigt påkostad och färggrann klänning, samtidigt som bögarna i för tight t-shirt dansar rumpan av sig till den stora refrängen. Detta är den typ av låt som skulle ha varit hennes comeback låt. En blandning av "The one" från förra skivan och "I believe in you", som blir bättre och bättre för varje lyssning. Så nu är det med stor tillförsikt jag ser fram emot den 2e juli då skivan "Aphrodite" släpps. En skiva som av bolaget beskrivs som en hyllning till dansmusikrötterna.Det låter som om Kylie är tillbaka i toppslag.

Här är en youtubelänk till denna mästerliga comeback

fredag 7 maj 2010

Läser i DN's nätupplaga att det finns planer på att dra igång en samnordisk tv-kanal. Om så blir fallet är det inte första gången man ger sig på ett sådant projekt. När Tv3 en gång startade var det ju en samnordisk produktion, Bumbibjörnarna pratade danska och lyckohjulet var på norska. Sändningarna startade vid 17 tiden och slutade vid midnatt. Det första och sista som sändes varje dag var en "hymn". Och ska man nu dra igång en nordisk kanal, snälla jag bönar och ber, snälla, återanvänd Tv3's mästerliga signaturhymn.

Lyssna, njut och låt dig bli berörd.....

http://www.youtube.com/watch?v=EE7ih3R_KKc

torsdag 6 maj 2010

Snälla inte två år till


Vad är det som händer?
Läste en, visserligen högst spekulativ, notis på svenskafans idag där det står att en utav Liverpools klåpare till ägare tror att det kommer bli en utdragen försäljning av klubben. Tydligen för att det amerikanska ärekepuckot förväntar sig få tillbaka fyra gånger mer än vad han "betalade" för klubben. Jag skriver "betalade" för att när blodsugaren köpte klubben så fixade han till det så att det blev klubben som fick skulderna. En klubb som istället för en ny fräsch jättearena och stora framgångar skördat skandaler med rivaliserande småbarn till ägare ökat skuldberg och minskad kreditvärdighet under den amerikanska eran. Och att med bakgrund av detta anse att man kan få tillbaka fyra gånger mer än vad som betalats låter i alla fall i mina okunniga öron en aning......korkat.

Å ena sidan hoppas jag att någon kan hosta upp pengarna som han kräver så att skadan inte förvärras för Liverpool. För jag tror att om de väl halkar bakom de andra storklubbarna i England kommer de inte att ta inte kunna komma tillbaka. Risken känns överhängande att det blir ett.....i bästa fall....Everton.

Men å andra sidan hoppas jag också att den amerikanska slembollens planer går åt helvete, så kräket tvingas rea ut sin del för att komma bort, vilket förhoppningsvis kan skrämma bort fler potentiella "kapitalistsvin". För det är just vad den typen av ägare är. Glazer's, Hicks's & Gillets's. De ägare som tar över välmående fotbollsklubbar, varumärken, uppeleveseföretag, lägger skuldbördan på klubben och sen urholkar den så länge de kan för att sedan dra vidare. Och lämnar klubben i ekonomiskt kaos.

Är de människor eller virus?

Ännu en bok

Uppdatering
Har inte riktigt tagit mig tid att uppdatera bloggen.
Men jag har just läst ut en bok så jag skriver en bokkommentar tillsvidare.

Titel:Dexter - Dunkla drömmar
Författare: Jeff Lindsay
ISBN: 9170027870
Betyg:7/10 Lysande inledning, intressant historia, slutet mindre bra. Kan ibland tycka att språket är en aning fattigt. Men gillar ändå humorn i boken. Lättläst, läsvärd förströelse, med en annorlunda huvudkaraktärs-twist. Förstår varför den filmatiserats.

lördag 1 maj 2010

En bok

Jag är en periodare.
Gillar att läsa böcker, men det brukar ske i perioder. Fast nu på senare år så har jag börjat få in en rutin att de 20 minuter jag sitter på t-banan till och från jobbet så läser jag en bok. Det fungerar ganska bra med vissa undantag. (Jag vet att denna rutin är så långt från orginell den kan bli).

I samband med startandet av t-bane-rutinen har jag roat mig med att skriva små omdömen av böckerna jag läst via den "hemsida" som man får via MSN. Då det är väldigt begränsat med textutrymmer blir det inga långa recensioner med litterära ambitioner. Det blir helt enkelt korta omdömen. Vill man veta vad boken handlar om får man klickan på länken.

Hade från och med nu tänkt att sprida omdömet via denna blogg, för att få upp inläggsfrekvensen. Så här kommer omdömet av den senast lästa boken.

*************************************************************************************
Titel: Soon I will be invincible
Författare: Austin Grossman

Betyg:8/10 Härligt skriven, enkelt upplägg. Väldigt underhållande att få följa med vad som pågår i skurkens samt hjältens huvud. Skulle lätt kunna bli en smaklös parodi, men är skriven med en kärleksfull glimt till superhjälteserien.




För att se samtliga omdömen:
http://cid-270194d0996c5700.profile.live.com/Lists/cns!270194D0996C5700!104/

fredag 23 april 2010

Inget alls

Det var ett tag sedan sista inlägget. Börjar få lite dåligt samvete över denna inaktivitet. Tänker inte skriva något den här dagen heller.

Men! (Det finns alltid ett "men")

Men när jag skriver detta så kikar solen fram bakom lite snö/regnmoln på ett sånt där extra vårigt sätt, tänkte då passa på att länka in våren med en liten sång.

Kanske inte "Vi gå över daggstänkta berg fallera" men iaf, tänk vår, tänk blommorna knoppar ut eller nåt. 06.24 minuter långt vårstök. Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=ZX8ORlmu4I4

lördag 3 april 2010

Alla dessa helger

Påsken är snart slut, snart är det pingst. Människor är lediga över pingst, men varför?

Pingsten firas för att apostlarna uppfylldes av helig ande och kunde därefter finna mod att börja missionera. Sen ska den första kyrkan ha uppförts och Moses ska visst också ha fått de tio budorden på berget Sinai.

Är det tillräckligt för att ha en afton, dag och annandag, precis som julen eller påsken? Hur många under pingsten ägnar apostlarna, eller för den delen Moses en enda tanke. Min fråga är har verkligen pingsten existensberättigande? Är det inte bättre att skrota den helt och hållet.

Överlag råder det inflation på meningslösa helger som firas av mer eller mindre, relevanta anledningar. Hur många av dom har egentligen mer existensberättigande än exempelvis Pingst? Det minsta man kan begära med helger är ju att de faktiskt firas och att man vet varför man gör det. Har helgdagarnas betydelse ingen relevans ska de antingen skrotas eller ändras till något som är mer relevant.

Ta påsken exempelvis, Jesus korsfästs och återuppstår. Hur många har under den här helgen brytt sig om det? Idag är påskens betydelese inte relevant. Jag tror inte ens tv har visat någon av dessa matiné trilogier om Jesus sista dagar.

Vilka helger är egentligen relevanta? Jag skulle på rak arm säga att Midsommar känns relevant, vi lever trots allt i 6 månaders mörker. Nyår känns också relevant, nytt år, allhelgona, hedra de döda.

Men Jul, påsk, pingst, natioanldagen, daterade, icke relevanta, skrota, lägg ner, avveckla.
Eller, det skulle ju vara synd att skrota nationaldagen (alla andra har ju en) eller framförallt Julen, som faktist är helig. Fast då av andra anledningar än att Jesus föddes. Sluta hyckla, låt oss fira då det som firas bör. Fira gemenskap, ljus i det tunga mörkret, något som betyder något. Hur många är det som firar Jesus födelsedag? Inte många. Poängen med jul har ersatts med något annat, precis som julen en gång ersatte sin föregångare.

Så skrota pingsten, avveckla påsken, leta efter en riktig anledning till att fira nationaldag och omformulera julen. Och när vi ändå har riktiga helger, låt oss då vara lediga, låt ALLA vara lediga. Även de som jobbar på Ica Maxi, SJ, SL eller något annat företag som stoltserar med att ha verksamheten igång alla dagar.
STÄNG ALLT!
Inga halvmesyrer, gör något ordentligt utan kompromisser för en gångs skull.

De dagar som inte når verkshöjd till att kunna kallas helgdagar, fyll dem med innehåll, om det finns. Om det inte skulle finnas, låt de då vara dagar för rekreation och allmän njutning, reducerade arbetsdagar.

Ska vi ha helger så kan de väl i allafall betyda något mer än en dålig ursäkt som förlorat sitt värde.

onsdag 31 mars 2010

Vitt

Från kaffemaskinen på jobbet kan man välja mellan en mängd olika drycker, alltfrån varmt vatten via svart kaffe, choklad och kaffe med mjölk. Eller nej, sedan en tid tillbaka så heter det inte mjölk. Plötsligt en dag, helt utan förvarning så var kaffemenyn utbytt. Ordet "mjölk" var utbytt på samtliga ställen till "vitt". Cappuchino blev följdaktligen "starkt kaffe samsatt med vitt".

Men kunde inte den som kom på att använda ordet "vitt" ha varit lite mer innovativ, kreativ. Behövde inte vara mycket men lite iallafall. På jobbet över en frukost/lunch/fika så försökte jag och en vän/kollega komma på andra saker att kalla detta "vitt", och vi var kreativa. Förslag på "vitt" istället för "vitt":, "mjölsubstitut", "något men inte mjölk", "skulle kunna vara mjölk", ".....mjölk.....typ", "Du vill inte veta", "jävla livsmedelsverket lät oss inte kalla det mjölk", "det är vitt och har du det i kaffe påminner det om mjölk", "vitt - men inte för näsan". Det var ett axplock.

Har du något förslag att kalla detta "vitt", var inte rädd skriv. Ordet är nu fritt.

söndag 28 mars 2010

Tidsfördriv eller beroende?


Det är söndag idag, har sedan torsdag varit hemma och i huvudsak inomhus på grund av virus i hals och nos. Som vanligt har det blivit många timmars spelade av Football manager 2010, kallat för "FM".
Är inne på min tredje säsong som manager över Liverpool.

Efter 2,5 säsongs tight defensiv fotboll med Brighton & Hove Albion och överträffande av styrelsens förväntningar fick jag erbjudandet att ta över Liverpool som just sparkat Rafa Benitez. Liverpool är ju favoritlaget och erbjuder de mig jobbet ska det till mycket för att tacka nej, så jag accepterade och lämnade Brighton med löfte att en dag återvända.

När jag tog över Liverpool var det ett lag i kris. De låg på nedflyttningsplats efter 10 spelade omgångar, 1 vinst 3 oavgjorda och 6 förluster. På grund av en misslyckad 10:e placering säsongen innan fanns det inget spel i europa att se fram emot heller. En spräckt lönebudget, ett flertal spelare som lyfte £50.000 eller mer per vecka återfanns i reservlaget (Andrea Dossena, Fabio Aurelio, Alberto Aquilai m.fl.).
Laget hade dessutom lånat ut David N'gog till slutet av januari, det enda logiska backup till Fernando Torres. Lägg därtill att det knappt fanns några påläggskalvar till de åldrande stjärnorna Jamie Carragher, Steven Gerrard och Dirk Kuyt. Laget hade väldigt många potentiella startmålvakter (5 st varav 3 runt 30 års strecket), en ganska illa balanserad backlinje där de flesta var runt 28-30 år, inget bakom. Mittfältet en uppsjö av centrala offensiva mittfältare och och några yttermittfältare av lägre kvalitet. Precis som med backlinjen var samtliga spelare mellan 28-32 år och ingenting fanns bakom. I anfallet fanns Fernando Torres och andra anfallare var Dirk Kuyt och bakom honom Nicola Saric. En spelare som inte har tillräckligt med talang för att spela i ett premier league lag.

Det var inte en klubb i bästa skick, och det var ett tag kvar till transferfönstret öpnnade så det gällde att försöka få laget att vinna. Även om laget saknade balans och var en aning ålderstiget så fanns det fortfarande bra spelare i laget, och inga större skadeproblem (bara Dirk Kuyt skadad). Min första match var hemma mot mittenlaget Sunderland i ligacupen. Någon dag innan matchen åker jag på min första skada, Fernando Torres, spelaren som inte får gå sönder, skadar ledbandet på träning. Prognosen: borta 4-6 månader.

Men trots skadeproblemen på anfallssidan så lyckas jag gå vidare mot Sunderland efter att ha vunnit på straffar. Spelar sedan 0-0 hemma mot Reading och efter det så rullar det bara på. Steve Gerrard håller sig skadefri och börjar göra mål. När säsongen ska sammanfattas så slutar laget på en 5e plats. På de 28 matcher jag ledde laget vann man 17, spelade oavgjort 8 och förlorade endast 3 matcher.

Andra säsongen gällde det att försöka bibehålla formen och samtidigt göra sig av med dödkött och hitta yngre (lammkött) och billigare förmågor. Hade under vintertransferfönstret lyckats göra mig av med Aurelio, Dossena och Pareja. Tre spelare som alla hade +£50 000 i vecka i lön och inte tillförde något, samt började bli ålderstigna. Hade varit nöjd med att bara bli av med dom men nu fanns det klubbar som var villiga att betala pengar för dom också. Tackar.
Under sommaren lyckades jag göra mig av med ytterligare fem dyra spelare som inte hade någon framtid och skaffade in 5 stycken yngre spelare (ingen över 20 år).
Laget fortsatte under säsongen på den inslagna banan, trots att Torres i början av säsongen åkte på ytterligare en långtidsskada, trots att klubben byter ägare, lyckas laget vinna Europa cupen och sluta på en andra plats i Premier league, 77 poäng lyckades man skrapa ihop. 5 poäng mindre än seriesegrarna Arsenal.

Inför den tredje säsongen så börjar den nya ledningen pumpa in massvis med pengar till nya spelare. Och jag börjar på allvar förbereda mig för nästa stora utmaning, göra en generationsväxling samtidigt som jag ska utmana om titeln. Blev tvungen att sälja, enligt fansen, förra säsongens bästa spelare, Martin Skrtel, då han ville ha en ny utmaning. Ersatte honom med två 18-åringa mittbackar. Men lyckades behålla Daniel Agger som enligt mig var betydligt viktigare än Skrtel. Köpte 8 spelare för sammanlagt £65 mille, ingen över 18 år (samtliga jätetalanger och jättedyra) och samtliga spelare jag gjorde mig av med hade antingen sina bästa dagar långt bakom sig eller har inte potential att ha så goda dagar som jag kräver.

Nu efter 12 ligaomgångar ligger jag på en tredjeplats, fyra poäng efter och en match mindre spelad än serieledarna Arsenal. Kvalificerad till andrs omgången av Champions league och de yngre förmågorna verkar hålla måttet. De enda orosmolnen är 1: det dyra (£20 mille) argentinska nyförvärvet inte presterar i närheten av vad han kan/borde. Men hoppas att det bara är en acklimatiseringsfråga. Får se om lite reservlagsfotboll kan hjälpa.
2: Är tiden mogen att göra sig av med Javier Mascherano, införskaffade under sommaren två tonåriga defensiva mittfältare som båda redan håller yppersta klass. De måste få spela. Men är de redo?

Helgen som varit har mycket tid gått åt till FM, bara att skriva ett sånt här långt inlägg motiverar verkligen frågeställningen, har den här gossen ett intresse, eller är han i behov av hjälp för sitt begynnande missbruk? :D

fredag 26 mars 2010

Våffeldagen

Jävlar var det igår det var våffeldagen.....

Äntligen nya SJ-nytt


Så kom den då äntligen. Personaltidningen SJ-nytt som lagom till detta nummer har ändrat layout. Från att ha varit en ganska anspråkslös tidning i morgontidningsformat, ganska grå och färglös, så har man velat göra en ansiktslyftning. Mer färg och fräschare, det antar jag var målen. Mer färg har man lyckats med. Men också från att sett ut som vilken statsägd tidning som helst, vilken inte har sett förändringar sedan 1968, till ett skolprojekt från gymnasiet. Det är pappersmaterialet (glansigt och billigt), ihophäftandet av sidor, bilderna, formatet. Layouten påminner mycket om de där gratistidningarna som fanns att hämta i skivbutiker (på den tiden det fanns skivbutiker). Men all heder att man försöker att förändra tidningen. Och när de ändå var på förändringshumör hade man ju kunnat önska att de skulle kunnat ändra mer i innehållet. Tror det är mer notiser nu. Vilket är bra, då texter som har fler än 60 ord tenderar att bli propagandistiskt blaha som skulle få valfri diktator att känna sig stolt. Tänk vad uppfräschande det skulle vara att när man ändå intervjuar företagets VD, andra chefer och anställda också ställde "obekväma" frågor. Nu ställs det ibland vissa frågor som kan tolkas som lite ....mindre inställsamma, men då ställs det inga följdfrågor.

Detta skulle kunna stå med en intervju med VD'n Jan Forsberg:
Fråga - Är SJ förberedda inför konkurrensen?
Svar från VD - Ja det är vi.
Följdfrågan -.....nej det kom aldrig någon.

I det senaste numret så är det en stor intervju med Vd'n Jan Forsberg, som ger sin syn på den kommande konkurrensen. Han tror att SJ kommer klara sig bra, SJ är duktiga, och bygger man bara vidare så blir "vi" ännu bättre. En fråga behandlade de problem som spårtrafiken upplevt under vintern, och det enda som nämns är att det "arbetas på en åtgärdsplan". Inget om det förändrar något av besparingar, vad man har lärt sig osv. Alldeles för lite ifrågasättande alldeles för mycket ryggdunkade.

Det är innehållet som behöver fräschas upp mer än utseendet. Och hade det åtgärdats i samband med "ansiktslyfningen" hade jag kunnat leva med en gymnasial skoltidningsprodukt. Men får väl vara glad åt det lilla, notiserna kan ju vara intressanta. De känns trovärdiga. De är nu fler. Men annars känns nya SJ-nytt lika informativ och trovärdig som kvällstidningars larmartiklar om nya sjukdomar som du aldrig vetat om att du haft. Fast skillnaden är att nu är det i fyrfärgtryck.

Provokationer

Kan inte påstå att jag följer den pågående ishockeykvalserien upp till elitserien speciellt intresserat eller noga. Allt jag vet om kvalserien är att Leksand i sina egna ögon fortfarande är ett topplag i elitserien och att de återigen kommer misslyckas att ta sig upp.
Men igår hände det tydligen något speciellt. "Supportrar" till AIK (såklart) lyckas på något sätt ta sig ner till moståndarlaget Rögles spelarbänk och ska spöa skiten ur deras tränare. Så klart är alla med det rätta upprörda , "detta ska inte få hända" osv. Men idag när jag gjorde dagens lilla nyhetskoll på nätet har ialla fall två tidningars krönikörer (Göteborgs posten och Aftonbladet) attackerat ämnet från en ny vinkel. "Det är inte bra att supportrarna försökte ge sig på tränare och spelare, men lite får ju de ju skylla sig själva då de provocerade publiken". Vilket jag tolkar som att när man som målgest gör "hysch"-tecken räknas det som provokation och då kan man få räkna med att publik försöker ge sig på dig. Något som jag alltid har förstått som en del av spelet. Publiken ska vara beredd på att om de sjunger nidramsor om andra lags och spelares uselhet kan det hända spelarna och laget ger sig upp på läktaren och försöker göra riktig skada. (Antar att målvakterna ger sig upp i ganska tidigt stadie, deras klubba har betydligt större träffyta, väl skyddad från angrepp och klubbhandsken är inte att leka med.)

Det kan vara att dra det för långt, men det påminner en del om ett annat aktuellt ämne, huruvida tjejer "förtjänar" bli våldtagna. De provocerar ju de stackars pojkarna som bara följer sina naturliga instinkter.

Nästan lika lite som det är en ursäkt för våldtäktsmän att känna sig "provocerade" så är det ingen ursäkt, eller ens förklaring, till varför en supporterskara får för sig att visa sitt missnöje på motståndarnas spelare och tränare. Bunta ihop-, polisanmäl- och stäng av dom. Straffa föreningen. Sen hoppas jag att spelare fortsätter att "provocera" klackarna likväl som jag hoppas att suporterklackar fortsätter att "provocera" sin motståndare.

torsdag 18 mars 2010

ett första inlägg

positiv särbehandling är nyspråk för laglig diskriminering. fast abc-nytt rubricerade det som könskvotering. men då kanske det ska gälla mer än ett kön.