Veckans låt

Kate Bush - Wuthering heights

Efter att av någon konstig anledning drömt att jag lyssnade på låten i veckan har jag haft den i bakhuvudet. Sämre låtar kan man ju ha som mentalt bakgrundsskval. Vacker, atmosfärisk mystisk och framförd fantastiskt. Måste bara höra den en gång till. Tänk att den släpptes på 70-talet, och känns inte det minsta nostalgisk, bara fantastisk. Njut!

Bokkommentar

Titel:Diamantsvärdet och träsvärdet del 2
Författare: Nick Perumov


Betyg: 4/10 För mycket strider och blod. världen ter sig all mer hopplös för varje sida. Boken blir intressant mot slutet men slutar abrupt och konstigt för att följas av en krystad cliffhanger. Besvikelse.
Och, fraser som "han förlorade medvetandet av smärta", en otrolig smärta", "kände blodet rinna ner för ansiktet", "först kom en outhärdlig smärta följt av att en rännil av klibbigt blod" är jag väldigt trött på. Alla huvudkaraktärerna utsattes för otroliga smärtor mest hela boken.

Veckans låt

Tycker att det skulle vara dags för något glatt och danskt.

Alphabeat - Boyfriend (Pete Hammond mix)

Blir alltid lite lycklig när jag hör låten. Den här mixen som jag föredrar får mig att tänka på Stock-Aitken-Waterman, och det är positivt. Sen ska man inte bortse från att den manlige sångaren som framför kanske två textrader är ganska söt, vilket gör att videon är värd att kolla på också.

Hej ska vi leka?

När blev det krångligt att träffa vänner och bekanta, när förlorade man spontaniteten?

Kan ju inte svara för någon annan än mig själv. Men ofta tycker jag att man gör det krångligare än vad det är att umgås med de vänner man faktiskt har. Inte sällan är det ett kalenderpussel av den mer avancerade skolan som ska till innan man kommer fram till något. Bara nåt så enkelt som en liten fika eller en sammanstrålning någonstans behövs pinsamt nog planeras veckovis innan det går av stapeln.
Det står i stark kontrast hur det var när man var barn, då man helt sonika sprang över till kompisen eller i mycket sällsynta fall ringde och frågade "Är du hemma?" för att minuten senare springa över. Skedde förvandlingen gradvis? Från att man oftare ringde och frågade än bara sprang över minuten senare, till att man ringde ett par dagar innan man sågs tills dagens tillstånd då det ofta rings veckor innan.

Hur bryter man ett sådant beteende? Låter det inte som ett nyårslöfte?
Krångla mindre, fråga när du känner utan att planera, det behöver ju inte vara något stort.

Veckans låt: L'Amour en Heritage, Only love, kjaerlighet

Har nynnat på denna truddelutt hela veckan. Eller iaf en melodislingan.
Temasång till en 80-tals serie som hette Mistrals dotter, fattade att det var en bra sång tack vare en tolkning av Sissel Kyrkjebö, men det är ju inte orginalet så därför blir det en trippel länk.

Först versionen som fick mig att fastna för låten;

Sissel på norska

orginalet på franska

och den mest kända versionen på engelska

opåverkad

Kanske skulle skaffa mig en laptop bara för att....

Nu är laptops farliga för barnproduktion


(jag älskar verkligen formuleringarna "kan göra dig, kan försämra, riskerar att" etc. Betyder att "vi har inget att skriva utan tar till en undersökning som med 99,5% sannolikhet är helt värdelös. men det är bättre än inget")

Veckans låt

Denna veckas låt
Kent - På drift.

Har vad jag vet aldrig hamnat på någon officiell skiva, låten var tillgänglig som gratislåt på deras hemsida och har visat sig vara bland det sista som gruppen har spelat in som varit värt att lyssna till. Efter den här låten har Kent gått till att bli totalt ointressanta, men det som verkar ha varit dödsrycket var ett dödsryck värt att minnas. Den ordlösa refrängen, otroliga sticket och snygga texten. Allt som krävs för att bli veckans låt.

En cd-skiva till samlingen

Igår hände det, för första gången på säkert 6 år har jag köpt en cd-skiva.
Hämtade bilen, som varit på service, i Jönköping. Efter att ha betalat hutlöst mycket pengar för service upptäcker jag att min kära sambo inte lämnat kvar usb-minnet där all musik ligger på. Tragedi, hur ska man klara en bilresa på minst två timmar med bara radion som sällskap, det säger ju sig självt....det går inte.
Då slog det mig, cd-skivor finns ju kvar, och vad för skiva kan vara värd att köpa till fullpris, som jag faktiskt skulle vilja ha. Valet blev självklart The Hurts-Happiness. Har ju skivan i digital form men den är ju så bra att de förtjänar ett par kronor till.

Slog mig när jag hade köpt skivan, och satt mig på Soya i A6 för att äta mongolisk lunch, att det är det är nåt speciellt med att hålla en ny cd, öppna omslagsplasten och läsa i cd-häftet. Förväntningarna, spänningen, det går inte att ersätta med en ruta på skärmen som säger, "nedladdningen färdig, vill du öppna filerna?"Insåg att jag faktiskt har saknat känslan. Fram tills att jag började plugga och att napster slog igenom har antalet skivköp minskat från 2-3 per månad till 1 var sjätte år.

Kanske får bli så att man får köpa skivor lite oftare, man lyssnar på albumet på ett helt annat sätt än när du har en digital skiva. Blir mer en helhet än små komponenter. Mer engagerande. Så kort sagt en mycket positiv upplevelse och bilfärden räddades av Hurts och falsksång.