En cd-skiva till samlingen

Igår hände det, för första gången på säkert 6 år har jag köpt en cd-skiva.
Hämtade bilen, som varit på service, i Jönköping. Efter att ha betalat hutlöst mycket pengar för service upptäcker jag att min kära sambo inte lämnat kvar usb-minnet där all musik ligger på. Tragedi, hur ska man klara en bilresa på minst två timmar med bara radion som sällskap, det säger ju sig självt....det går inte.
Då slog det mig, cd-skivor finns ju kvar, och vad för skiva kan vara värd att köpa till fullpris, som jag faktiskt skulle vilja ha. Valet blev självklart The Hurts-Happiness. Har ju skivan i digital form men den är ju så bra att de förtjänar ett par kronor till.

Slog mig när jag hade köpt skivan, och satt mig på Soya i A6 för att äta mongolisk lunch, att det är det är nåt speciellt med att hålla en ny cd, öppna omslagsplasten och läsa i cd-häftet. Förväntningarna, spänningen, det går inte att ersätta med en ruta på skärmen som säger, "nedladdningen färdig, vill du öppna filerna?"Insåg att jag faktiskt har saknat känslan. Fram tills att jag började plugga och att napster slog igenom har antalet skivköp minskat från 2-3 per månad till 1 var sjätte år.

Kanske får bli så att man får köpa skivor lite oftare, man lyssnar på albumet på ett helt annat sätt än när du har en digital skiva. Blir mer en helhet än små komponenter. Mer engagerande. Så kort sagt en mycket positiv upplevelse och bilfärden räddades av Hurts och falsksång.