Veckans låt Poor rich ones - Things to say when you're not here

Vet att det bara är onsdag, men känner mig ändå redo att presentera veckans låt.

Denna vecka faller valet på det norska bandet Poor rich ones och deras komposition "Things to say when you're not here". Gruppen kom fram i slutet av 90-talet och var ett av Norges bäst säljande band. Skulle säga att de låter lite som allt annat som kom fram vid den perioden. Ganska svårmodigt, med en sångare som har lätt för att gå upp i de ljusare registren. Tänk lite Kent, lite Radiohead, lite tidigt Coldplay etc och en liten hint om hur det låter.

Låten som är veckans låt älskar jag för dess hypnotiska kvalitéer. Den börjar med en plinkande gitarr och växer långsamt. Kan säkert uppfattas som tråkig innan man har hittat grejen. Men när man väl gjort det så är det ett underbart stycke musik attn avnjuta. Veckans låt:

Poor rich ones - Things to say when you're not here

(då låten inte verkar finnas på youtube så får man helt enkelt klicka på playsymbolen bredivid låten så får man höra veckans val i sin helhet.)

Bokkommentar - Conn Iggulden - Bergens väktare

Innan MSN lade ner sin hemsideverksamhet brukade jag ha en avdelning på min sida där jag skrev kortare kommentarer med betyg över böcker när jag läst ut dem. Dels för att hålla lite koll på vad jag faktiskt har läst, vad jag tyckte om dem och om jag skulle rekommendera till någon annan. När den sidan skulle läggas ner fick jag flytta över verksamheten hit. Finns ett mastodontlångt inlägg där alla tidigare bokkommentarer finns samlade. Den kommande bokkommentaren blir den första som skrivs orginal på bloggen. Antar att det blir lite skillnader. Tidigare så har antalet tecken som man kunnat skriva till varje bok varit väldigt begränsat, så icke här. Plus att det funnits en mall och info fält, så icke här.

Med dessa som största skillnader får jag skrida till verket och skriva första blogg-bokkommentaren.

Titel: Bergens väktare
Författare: Conn Iggulden
Länk: Här går den att köpa, plus en kort handlingssummering
ISBN-nr:9174291122

Betyg:6/10

Tredje boken om mongolväldet och Djingis Khan. Stora skillnaden från tidigare böcker är att vi får följa med andra karaktärer mer och oftare än i tidigare böcker. Annars följer boken samma mönster som tidgare. Det är en rakt berättad grabbig actionfilm i skrift, med väldigt mycket krig och blod. Men så verkar mongolsläktet på den tiden ha varit ett väldigt hårt, skoningslöst folk. Det är inte sällan man tycker att det var synd och skam att de var så framgångsrika på sina erövringståg som fick både den kinesiska och arabiska kulturen att ta flera steg tillbaka.
Nåväl, åter till boken. Självklart är det mycket strider och krig mest hela tiden och ibland blir det lite väl mycket. Boken skulle tjäna på att bryta av alla krig med att skildra de personer som ej deltog i krigen, kvinnorna och barnen, och deras liv bland de tillfälliga bosättningarna. Nu blir de miljöerna och personerna bara skuggfigurer. Man vet att de finns men märks bara när de blir slaktade.
Fast det är fortfarande böcker som läses ut ganska raskt, de är lättlästa och lagom spännande. Bra äventyrsbok, precis som de tidigare Iggulden har skrivit. Men räkna inte med att boken kommer att välta din vardag. Underhållningsvärdet för stunden är det inget fel på.

Dagen efter...... melodifestivalen

Har ju haft ett mega-inlägg tidigare om melodifestivalen. Känns då inte mer än rätt att ha ett sista inlägg nu när finalen har avgjorts.

Precis som vanligt inser man när det är final att det faktiskt var en del bra låtar med i årets tävling. Men skillnaden i år från tidigare år är att detta år så säger jag inte att fel låt vann. Har inga som helst invändningar mot årets vinnare Eric Saade - Popular. Tror att det var det bidraget som har störst chans. Låten har en spektakulär scenshow, han är ju lite gulligt söt sissodär men framförallt så är det en ganska direkt popsång med lite lån från internationellt kända låtar. Ska bli spännande och se om melodifestivalens oerhört överambitiösa uttagning, med utländska jurygrupper, bär frukt i Eurovision.

Och det är väl egentligen det som är det mest anmärkningsvärda med årets upplaga av melodifestivalen. Nu har man valt väg, man kan tänka sig att offra svenska folkets känsla delaktighet till förmån till jury utvald vinnare för att försöka vinna Eurovision. Iår verkade det vara ett ganska så unisont beslut, men det får väl ses som en lyckträff då fallet inte alltid varit så. Hade internationell jury haft samma inflytande tidigare år hade exempelvis inte Anna Bergendahl vunnit förra året. Vad händer med intresset för melodifestivalen om vinnaren blir ett bidrag som inte har folkets stöd och samtidigt noterar en dålig placering i eurovision?

Personligen ställer jag mig totalt neutral till hela förfarandet. Tycker bara att det är lite festligt att vi går in för det här så hårt och vetenskapligt. Går något annat land in så hårt för Eurovision som sverige?

Veckans låt

Det är söndag, och måste ju få upp en veckans låt som jag har lovat mig själv.
Här kommer den.

Vet inte varför jag gillar den, är ju egentligen ganska tråkig och händelsefattig. Men den låter lite elak och det tilltalar mig.

Garbage heter bandet, var väl en av de bäst säljande musikakterna i slutet av -90 talet med sin mix av rock doppat i elektronik, och med en väldigt karismatisk sångerska i Shirley Manson. Var sugen att gifta mig med henne efter konserten jag var på med bandet -98 eller om det var -99.

Nåväl här är låten, tydligen med i filmen Romeo + Juliet, där man försätter Shakespears klassiska pjäs i modern miljö.

Garbage - #1 Crush