Bokkommentar - Charlotte & Örjan Wikander - Antikens historia - Europa i vardande

Titel: Antikens historia - Europa i vardande

Författare: Charlotte & Örjan Wikander

Utgiven: 2003

ISBN: 9147051833

Betyg: 6/10

Kommentar:
Boken är något svepande, och jag saknar lite bilder eller motsvarande för att få det än mer begripligt. Känner när jag läst boken att hade tjänat på att föra lite anteckningar. Vilket boken antagligen är anpassad för att man ska göra då det i första hand är en lärobok för grundläggande historia. Men man får en grundläggande historik över antiken och den tidiga mänskliga civilisationen. Och vill man grotta ner sig mer i någon speciell kultur har man iaf fått sig en bra introduktion.

Bokkommentar - Lian Hearn - Och himlens vida väv

Titel: Och himlens vida väv

Författare: Lian Hearn

Länk: Adlibris

ISBN: 9170016488

Kommentar: En så kallad "prequel" utspelar sig före de tidigare böckerna. Sådana böcker kan kännas som att författaren vill krama ur de sista dropparna ur en framgångsrik historia. Och det är tyvärr vad man får känslan av här. Det är inte en dålig bok på något sätt. Den är lättläst, och är fortfarande en välskriven äventyrsbok. Men den känns inte på något sätt nödvändig. Mer som kommentatorsmaterialet till dvd-filmer. Man klarar sig precis lika bra utan. För så mycket mer dyker inte upp här. Sedan är boken en aning melodramisk. Visst att karaktärerna är unga men allt är till ytterligheter. Men trots bokens brister så är den helt ok tidsfördriv och underhållande för stunden, om än inte nödvändig. Efter att ha avslutat boken känns det som att nu är det tillräckligt. Historien är avslutad.

Betyg: 6 av 10

Veckans (förra veckans) låt

O.M.D - Forever live and die
Lysande halvballad som har hängt med mig sedan slutet av 80-talet. Har allt en sån här typ av låt behöver. Väldigt stilig helt enkelt.

Förra veckans låt:
Ultravox - All in one day
Som en mäktig avslutning på en musical. Ultravox hade sina stunder av pampighet som tilltalar mig. Följer ett mönster som jag uppskattar, en ganska monoton och växande låt med ett crescendo i slutet. Här tas det i så alla mätare går i topp. Lövly.

Veckans (förra veckans) låt

Efter att misslyckats med att lägga in en länk förra veckan till "veckans låt" gör jag nu ett nytt försök.

Alexander Bards projekt Gravitonas har varit lite av en besvikelse får jag lov att säga. Fram tills nu, under 2011 verkar det som de börjar hitta sin grej. Började med Everybody dance och nu sountracket till nån film har de gjort ett par bra låtar samt någon annan filmlåt. Så ett helt gäng bra låtar från ett gäng som tidigare under 1,5 år släppt marginalspår. Det är utveckling det.

Denna låt väljs till veckans låt för att jag är ju så oerhört svag för den här typen av låtar....introt versen och framförallt refrängen är något som jag faller för nästan varje gång. Lyssna och du fattar.....eller inte. Hursom helst veckans låt är....

Gravitonas - One day

Veckans låt

Le Kid - We are the drums
Studsade till första gången jag hörde den. Lagom sockerstinn med en viss....väldigt viss tyngd. Klisterrefräng, och vem bryr sig egentligen om texter i popmusik....på riktigt?

Låten är för mig ett signum av vad Le Kid vill vara. Flirtar med 80-talet men ändå med en fot i nuet. Påminner om Alphabeat....men behöver inte remixas för att man ska tycka det är bra.

Veckans låt är ett faktum

Veckans låt

Veckans låt:
Patrick Wolf - Together

Hörde den av en slump när jag lyssnade igenom lite nya skivor. Den fick omedelbart min uppmärksamhet, tyckte den var helt ok. Den kändes mycket elegant redan första lyssningen. Sedan har den växt för varje lyssning. Mycket trevligt drama i låten. Men framförallt låter det väldigt elegant och stiligt, allt från rösten, pianot och de svävande stråkarna. Beatsen skänker den ett visst behagligt mörker.

Veckans låt

Motorhomes - Slip away

Satt och lyssnade på spellistor i Itunes som jag inte lyssnat på sedan lång tid tillbaka. Ramlade in på Motorhomes, ett band som jag gillade väldigt skarpt runt millenieskiftet. Dramatiska ballader har alltid tilltalat mig.

Den här låten hörde jag på en konsert i Linköping, tror de spelade den som sista låt. Trots att sångaren hade nån halsinfektion och kraxade ganska duktigt konserten igenom föll jag direkt. Det var strukturen och det fantastiska monotona slutet och naturligtvis sångarens röst, som jag alltid har gillat. Många parametrar i samma låt som jag är svag för helt enkelt. Och nu när jag lyssnade på den i veckan föll allt på plats igen, och att den är veckans låt är en självklarhet. Även om det är i hård konkurrens med andra låtar. Fan de var bra Motorhomes, synd att de upplöstes.

(då studioversionen inte fanns på youtube får jag nöja mig med att publicera en liveversion. Inte alls dum den heller. Lite längre och inte lika elektrisk och med ett eko av Joy division - Love will tear us apart i slutet.)

Veckans (förra veckans) låt

Hmmm, trodde att jag hade skrivit något redan. Men minnet sviker återigen.

Veckans låt (förra veckans) - Depeche mode - Higher love

De har gjort en uppsjö av låtar som skulle kunnat vara "veckans låt" vid en mängd olika tillfällen.
Men det är först nu som jag fastnade för en låt vid rätt tillfälle.
Detta är Depeche mode när de är som bäst, balladerna. Eller vad man nu kan kalla detta.
Det är ialla fall ganska dovt, och molande. Dave Gahans röst kommer till sin rätt som allra bäst när han låter desperat och frustrerad på samma gång.
Får gåshud av introt, en gåshud som sedan vägrar lägga sig förrän låten är slut. En perfekt Depeche mode "ballad".

Kollektion av veckans låtar

Slarvat återigen med den enda återkommande punkten i bloggen. Verkar nästan vara det enda innehållet också för den delen.

Först
Joe Mcelderry - Someone wake me up

Vet inte varför jag fick för mig att lyssna igenom Joe Mcelderrys skiva, var inte sådär jätteimponerad av den låten jag hade hört tidigare "Ambitions", om men inte mer.
Men blev väldigt positivt överraskad, fanns en hel del bra låtar varav denna stack ut mest. En fin-fin popkaramell med en halvpampig refräng. Inget som kommer gå till historien som nyskapande på något sätt. Men en alldeles lysande lättlyssnande medryckande poplåt är det. Väl värd att vara veckans låt.


Sedan följde:

Sophie Ellis-Bextor - Magic

Är det något jag är svag för så är det någon form av Posé-disco. Kylie brukar släppa ifrån sig sådant. Det är en låt som kanske inte är så fartig och tung, men man kan verkligen se framför sig en sval discodiva ge ifrån sig den ena svala blicken med tillhörande pose efter den andra genom låten. Exempel på detta av Kylie skulle vara, "All the lovers", "The one" eller "I believe in you". Någon som också har röst utstrålning men alldeles för sällan material till det är Sophie Ellis-Bextor. Men ibland så....denna låt från den väldigt försenade skiva är ett utmärkt exempel på det. Tänk om hon kunde ägna sig mer åt sådant, världen skulle vara en anings roligare att lyssna till då.

För att sedan följas av:

Isley brothers - Shout

Satt en lugn eftermiddag på jobbet, och helt plötsligt från ingenstans fick jag frasen "You make me wanna shout", men jag kunde inte för mitt liv komma på vem som sjöng. Men hörde låten i mitt huvud och kom fram till att "jävlar vad den svänger". Letade på youtube, resultaten jag fick gav inga ledtrådar till vem artisten var som jag letade efter. Flest resultat gav Isley brothers, men versionen jag kände till var definitivt inte en välpolerad svart soulgrupp. Utan något som mer lät som en väldigt vit kvinna som försökte låta tuff. Men fick ändå för mig att lyssna på Isley brothers ("This old heart of mine" är ju trots allt en fantastisk låt). Något som jag är väldigt glad ,ver att jag gjorde. Deras version av låten (släpptes -59)är en fantastisk gospelsoulaktig med bluesinslag sak med en sjuhelvetes sväng. Mycket bättre än versionen jag hade i huvudet. Stackars kollegor som var tvungen att höra den åtskilliga gånger under dagen. Väl förjänad att vara veckans låt. (Den version jag hade från början var med Lulu från mitten av sextiotalet nån gång.)

Nu senast:

Erasure - Phantom bride

Fick häromdagen för mig att lyssan till Erasure, det var länge sedan sist och kände för lite gammal hederlig synth-pop.
Som ofta när jag lyssnar på Erasure (händer alldeles för sällan) slog det mig hur fantastiskt bra de var. Speciellt i slutet av 80-talet. Även om jag alltid får för mig att de var på toppen i början av 90-talet när de släppte "I love to hate you" och Abba-låtarna. Men faktum är att skivorna Wild och The innocents är väldigt otroligt mycket bättre. Kände att jag var tvungen att plocka en av låtarna från dessa skivor till veckans låt. Något som visade sig inte vara helt enkelt. Men efter mycket om och men fick det bli "Phantom bride" av den enkla anledningen att det var den låten som först fick mig att inse att det var under den här perioden som var Erasures guldålder och att jag under åren har lyssnat mest på denna. Alltså måste den ju vara bäst, fast konkurrensen är ju stenhård. Antar att jag kommer tillbaka med fler låtar från den perioden vad det lider.

Veckans (förra veckans) låt

Inleder med förra veckans låt.

En vecka då det fanns flera kandidater men slutligen föll valet på

Adele - Set fire to the rain
Tidlöst pop/soul musik med en röst som raspar till på rätt ställen vid rätt tid. Sedan att refrängen har en känsla av anthem över sig är ju aldrig fel. Maffigt är bra.
Sen är jag väldigt svag för liknande slut som finns i låten. Lyssna så förstår du vad jag menar. Du kommer inte ångra dig.

Så har turen kommit till denna veckas låt.

Lady Gaga - Americano
Från en ganska jobbig och hysterisk skiva hittade jag detta guldkorn. Lite latino, lite (väldigt lite) musikal på något vänster och en stilig refräng. Annars tycker ha att Lady Gaga är ganska jobbig, finns bara ett läge i hennes musik. Full fart framåt. I nio fall av tio tycker jag det är enerverande, men i detta fall fungerar det.

Förrförra och förra veckans låt

I vanlig ordning negligeras denna bloggs fasta punkter.

Här kommer därför förr-förra veckans låt samt förra veckans låt.

Börjar med lite norskt

Margaret Berger - In a box

Efter ett par år av tystnad så är Margaret Berger tillbaka, gammal idol deltagare från Bergen (var annars?)
Även denna gång låter hon som en hybrid mellan Kylie och Robyn, inte tokigt alls om du frågar mig. Kanske inte välter några världar eller hit-listor heller för den delen. Men det bådar gott inför framtiden. Man kan ju alltid hoppas att ett album.
Veckans låt är det iaf.

Förra veckans låt:

Take that - Love love love
Vem trodde att Take That skulle kännas relevanta och faktiskt bra 2011, inte jag iaf.
Men utvidgningen av senaste skivan har en hel del spår som är riktigt lyssningsvärda. Bland annat den här som låter lite elakare än vad jag är van att hör Take that. Kan de fortsätta på den här vägen musikaliskt, kan det faktiskt bli intressant att höra dessa medelålders pojkar i framtiden. Inte illa.

Bokkommentar

Titel: Nekromatikerns födelse
Författare: Nick Parumov
ISBN: 9188858820
Länk: Adlibris

Betyg: 5/10

Kommentar:
Ett klart lyft från den tidigare boken som var en orgie i smärta, blod och fiender. Här bygger man upp en ny historia och samtidigt fortsätter den tidigare. Boken är lite seg på sina ställen, och ibland är det lite svårt att hänga med vad som faktiskt händer. Men mestadels är den intressant och betydligt mörkare än vad gängse fantasyserie brukar vara. Och jag blir faktiskt lite nyfiken på att fortsätta läsa för att se vad som händer. Dock känns det inte som att hittar jag något bättre att läsa så kommer det ta tid innan jag tar upp fortsättningen.

Veckans (förra veckans) låt

Det är något med Placebo's ballader. Det är något speciellt med melankolin som tilltalar mig. Inte samma typ av hjärta och smärta som random soulartist wailar ur sig med jämna mellanrum. Det är en annan dysterhet.
Här är ett lysande exempel på det, hörde den tidigare i veckan och kunde inte förstå att jag inte lyssnat mer på den genom månaderna.

Veckans låt:
Placebo - In the cold light of morning

Ännu en sammanställning av lite veckans låtar

Det har gått ett par veckor sedan jag sist skrev. Ska försöka kickstarta saker och ting här. Nåja, ett nytt försök iaf.
Börjar med sammanställning av de veckans låtar som inte har skrivits om här.

Sist var det Tracey Ullman, två låtar har passerat sedan dess.

Först ut var Hurts - Stay
De var lite av 2010 års trevligaste nya bekantskap. En fantastisk blandning av gammalt och nytt, namn som Ultravox, Tears for fears och framförallt Pet shop boys. Denna låt är kronan på verket. Bombastisk ballad med väldigt stora känslor där inget hålls tillbaka.
Ljuvligt

Senast tillägget av veckans låt är från året innan, 2009, med en av de stora influenserna tillnykomlingarna Hurts.

Pet shop boys - The way it used to be

2009 var året då Pet shop boys visade att de inte har tappat gnistan. De återkom med förmodligen det bästa albumet som de har gjort sedan storhetstiden i slutet av 80-talet då de inte kunde göra fel. Skivan som är fullproppad med fantastiska låtar har här ett mästerverk. En oemotståndlig melankolisk dansant sång, genren som Pet shop boys har visat gång på gång genom åren att ingen slår dem på fingrarna i den genren.

Kollektion av veckans låtar

Britney Spears - Breathe on me
En av hennes absolut bästa låtar, skiljer sig lite från de vanliga då den är lite mörkare, mindre stompig och betydligt stönigare. Den är lysande

Tina Turner - The best

Har tidigare aldrig riktigt klarat av låten. Den har varit ok att lyssna till, men aldrig att jag skulle komma på tanken att knäppa på den av egen fri vilja. Men plötsligt för ett par dagar sedan så sa det klick. Jag fattade varför man skulle vilja lyssna på den. Den har någon anthemlik känsla som är riktigt trevlig. Och Tina Turner har ju en stor röst.

Och sist men inte minst, den här veckans låt:

Tracey Ullman - They don't know
Smälter av klockan som inleder låten. Härligt 80-tal som hyllar 60-talets flickpop. Låter så sött och oskuldsfullt. Något som kan saknas i dagens musikklimat. Det kan bli för mycket sylig stringtrosa. Så en hyllning till oskuldsfullheten.

Veckans låt

Det är Eurovisionfinal ikväll, favoriten i ett fält som är ganska grått är Azerbaijan. Helt svensk bortsett från artisten. Bra radiolåt som kanske saknar den där extra "stunsen" för att ta hem alltihop. Men en trallig radiolåt är det.

I övrigt tycker jag att det varit ett ganska jämnt startfält i årets upplaga av Eurovision, inga höga toppar eller extremt djupa dalar och ganska jämntjockt. Saknar den svulstiga balladen, eller det tralliga skämtet.

Men här är iaf min favorit, tillika veckans låt:

Ell & Nikki - Running scared

Veckans låt

Får gåshud när jag lyssnar på den här veckans låt. Tanken att blanda klassisk musik med rock känns på förhand ganska motbjudande, och i princip alla fall jag har hört så har resultatet varit det med. Men ingen regel utan undantag.

Och undantaget är Muse, som alltid har varit ganska ambitiösa om inte överambitiösa.
Veckans låt är ett exempel på när klassiska element möte rock och ut flödar ljuv musik.

Veckans låt: Muse - Exogenesis: Symphony part 1(Overture)

Veckans (förra veckans) låt

Återigen så negligerar jag den här bloggen. Tänk att det ska vara så svårt. Har beslutat mig för att iaf ha ett inlägg varje vecka med "Veckans låt", tydligen är det svårt att hålla reda på det också. Till mitt försvar vill jag dock säga att det har kommit en "Veckans låt" för varje vecka om än lite sent ibland. Såsom denna vecka.

Så, här kommer förra veckans "Veckans låt", hörde den när jag skummade igenom någon samling, Absolute Music tror jag det var. Som vanligt när jag skummar samling så lyssnar jag på den i bakgrunden och väntar på något som får mig att reagera, vilket denna låt fick mig att göra. Gillade gunget skarpt och var tvungen att lyssna på den igen och sedan igen. Kul att fastna för en ny låt ibland. Sen att Dragonette är en av artisterna på låten är kul. Dragonette är ett band/sångerska från Canada som har släppt iaf två skivor som är bra, den ena är t.o.m. riktigt bra. Elektroniskt och tralligt. Men har man ingen stor pr-avdelning till förfogande är det svårt att slå igenom. Kanske kan "Veckans låt" hjälpa till.

VECKANS (förra veckans) LÅT - Martin Solveig & Dragonette - Hello

Veckans (förra veckans) låt

Ligger lite efter(mer eller mindre en vecka) med veckans låt.

Förra veckans låt fick bli:

Stone roses - This is the one

Av den anledningen att den ger känslan av att bryta fram, lite som värmen gjorde. :)

Veckans låt

Visserligen minst en dag försent, men jag har aldrig varit mycket för att hålla tider i alla fall.

Hörde denna i hissen på väg till jobbet, blev lite lycklig av den. Nu är det ju Morrissey, skulle jag lyssna på texten kanske jag byter åsikt.

Hursom, efter att ha lyssnat på den åtskilliga gånger under veckan tycker jag att den förtjänar titeln veckans låt.

Morrissey - You're the one for me, fatty

Veckans låt

De senaste dagarna har våren gjort sin efterlängtade entré i Göteborg.
På vägen till jobbet spelade ipoden upp en låt av Sheryl Crow och jag inser att det måste vara den ultimata solvårmusiken.

Så här är veckans låt:

Sheryl Crow - Every day is a winding road

Veckans låt

Sent omsider har jag fattat vilken lysande cover Milow gjort på 50 cents låt Ayo technology.

Två år att fatta det är inte illa.

Har haft den i huvudet i princip hela veckan och har fortfarande inte tröttnat. Självklart val till veckans låt.

Milow - Ayo technology

Ventilation

Nu hoppas jag verkligen att det blir en gigantisk utrensning, en riktig jävla omstart efter att den här hopplösa säsongen är över.

Har just sett på matchen W.B.A - Liverpool, resultatet 2 mål för W.B.A, 1 för 'Pool. Ett rättvist resultat.
Under alla de matcher jag har sett med Liverpool den här säsongen så är det bara i en enda match som jag tycker att man klart och tydligt har vunnit en match, och det är matchen mot Man U. I övriga matcher har laget varit beroende av ett eller ett antal misstag från motståndarna eller en lyckträff från det egna laget.
Slutsatsen man kan dra av det tycker jag är att man MÅSTE tillbaka till det gamla ritbordet, om nu ambitionerna fortfarande ska "slåss om titlar".
Nu när ägarfrågan verkar vara löst tycker känns det som det är ett utmärkt tillfälle att starta om.

Det första jag tycker man måste, och det vill jag understryka, så MÅSTE klubben byta manager. Kenny Dalglish fungerar som en tillfällig lösning säsongen ut, för att ge ledningen tid att rekrytera den egentliga lösningen. Kenny må vara en trevlig prick, som är bra med människor, har en genuin kärlek för klubben och har varit bra att ha i det tidigare demoraliserade omklädningsrummet. Men han är definitivt inte rätt man för ett lag med titelambitioner. Han är helt enkelt inte tillräckligt duktig. På samma sätt som Paul Konchesky duger i ett PL lag, men har inget i en toppklubb att göra.

Jag är inte alls speciellt insatt vad det kan tänkas finnas för tränare/managers tillgängliga. Men jag hoppas på en teoretiker, en person av typen Mourinho & Benitez. En person som kanske inte riktigt har haft den där stora karriären som aktiv fotbollsspelare, men har en sjuhelvetes taktisk kunskap. Det känns som en trend de mest framgångsrika tränarna är inte de som skriker "kämpa gubbar" högst, utan de med mest genomarbetat spelsystem, och välscoutade tränarstaben. Och Kenny Dalglish är inte den mannen.

Hoppas verkligen att klubben i detta nu scoutar potentiella och intresserade lösningar.

Nästa steg måste vara att till sommaruppehållet göra allt i sin makt att göra sig av med dödköttsspelare. Som läget ser ut idag kommer inte Liverpool spela någon form av europa cup spel. Behöver inte något negativt i en säsong. Det ger möjlighet att banta ner truppen och kanske ge större möjlighet att släppa fram de yngre spelarna med potential som kräver speltid för att vidareutvecklas.

Så ut med följande spelare (även om man får struntsummor vid en försäljning):

Fabio Aurelio - ok vänsterback, men han är alltför ofta skadad. Bättre att släppa honom och hans lön.

Sotoris Kyriakos - Vet vad han kan och är en ok komplementsspelare. Men hans jobb som backup skulle kunna göras av någon annan. Och behovet av en rutinerad mittback som reserv finns inte när europa cup matcherna uteblir. Hans plats kan då likagärna utgöras av någon påläggskalv.

Philip Degen - Då killen är utlånad så har han nog ingen framtid iaf.

Paul Konchesky - Inte tillräckligt bra för ett lag med Liverpools ambitioner. Och känns för gammal för att vara en backup.

Milan Jovanovic - Precis som Konchesky inte tillräckligt bra för en plats i startelvan och för gammal och dyr för att ha plats som reserv eller alternativ.

Christian Poulsen - Har varit helt misslyckad under sitt år. Bra tanke att skaffa honom men det blev så fel. Ytterligare en spelare som verkar ha passerat zenit.

Maxi Rodriguez - Gillade Maxi vädligt mycket när han spelade i Espanyol och bitvis i Atletico Madrid, men den spelaren verkar bara glimta till i korta ögonblick nu för tiden. Vilket gör att han inte tillför laget något nämnvärt mer än, vad jag antar, en stor lönepost. Bättre att ha billigare medelmåtta än en dyr sådan. Idag är tyvärr Maxi bara medioker och dyr.

Alberto Aquilani - Bra spelare, men Meireles finns i truppen och fyller Aquilanis roll. Och blir man av med spelarens lön kan de pengarna spenderas på annat.

Vidare tycker jag man ska göra en utvärdering av följande spelare:

David N'gog - Har han något i Liverpool att göra, tycker det är synd att man inte har lånat ut honom till någon klubb där han får förtroende och speltid. För nu känns han bara som oförlöst potential. Och med nuvarande speltid och förtroende kommer den potentialen aldrig att förlösas.

Daniel Pacheco - Samma som ovan, om killen så lovande varför inte ge honom förtroende. Han lär ju aldrig utvecklas som oanvänd avbytare.

Daniel Agger - Är Liverpools klart bästa försvarsspelare när han är frisk. Och det är problemet, han är alldeles för sällan frisk. Kanske skulle det vara bättre att skaffa en mindre skadebenägen mittback om man får tillräckligt betalt för Agger.

Det är mina desperata tankar efter en neslig förlust mot W.B.A.

Jag hoppas att klubben ledningen inser att om inget görs omgående, är Liverpools tid som en storklubb förbi. Att om några år slåss man om en mittenplacering med Bolton och Blackburn.

Något måste göras och att förlänga Kenny Dalglish's tid som manager är helt fel väg att gå.

Veckans låt Poor rich ones - Things to say when you're not here

Vet att det bara är onsdag, men känner mig ändå redo att presentera veckans låt.

Denna vecka faller valet på det norska bandet Poor rich ones och deras komposition "Things to say when you're not here". Gruppen kom fram i slutet av 90-talet och var ett av Norges bäst säljande band. Skulle säga att de låter lite som allt annat som kom fram vid den perioden. Ganska svårmodigt, med en sångare som har lätt för att gå upp i de ljusare registren. Tänk lite Kent, lite Radiohead, lite tidigt Coldplay etc och en liten hint om hur det låter.

Låten som är veckans låt älskar jag för dess hypnotiska kvalitéer. Den börjar med en plinkande gitarr och växer långsamt. Kan säkert uppfattas som tråkig innan man har hittat grejen. Men när man väl gjort det så är det ett underbart stycke musik attn avnjuta. Veckans låt:

Poor rich ones - Things to say when you're not here

(då låten inte verkar finnas på youtube så får man helt enkelt klicka på playsymbolen bredivid låten så får man höra veckans val i sin helhet.)

Bokkommentar - Conn Iggulden - Bergens väktare

Innan MSN lade ner sin hemsideverksamhet brukade jag ha en avdelning på min sida där jag skrev kortare kommentarer med betyg över böcker när jag läst ut dem. Dels för att hålla lite koll på vad jag faktiskt har läst, vad jag tyckte om dem och om jag skulle rekommendera till någon annan. När den sidan skulle läggas ner fick jag flytta över verksamheten hit. Finns ett mastodontlångt inlägg där alla tidigare bokkommentarer finns samlade. Den kommande bokkommentaren blir den första som skrivs orginal på bloggen. Antar att det blir lite skillnader. Tidigare så har antalet tecken som man kunnat skriva till varje bok varit väldigt begränsat, så icke här. Plus att det funnits en mall och info fält, så icke här.

Med dessa som största skillnader får jag skrida till verket och skriva första blogg-bokkommentaren.

Titel: Bergens väktare
Författare: Conn Iggulden
Länk: Här går den att köpa, plus en kort handlingssummering
ISBN-nr:9174291122

Betyg:6/10

Tredje boken om mongolväldet och Djingis Khan. Stora skillnaden från tidigare böcker är att vi får följa med andra karaktärer mer och oftare än i tidigare böcker. Annars följer boken samma mönster som tidgare. Det är en rakt berättad grabbig actionfilm i skrift, med väldigt mycket krig och blod. Men så verkar mongolsläktet på den tiden ha varit ett väldigt hårt, skoningslöst folk. Det är inte sällan man tycker att det var synd och skam att de var så framgångsrika på sina erövringståg som fick både den kinesiska och arabiska kulturen att ta flera steg tillbaka.
Nåväl, åter till boken. Självklart är det mycket strider och krig mest hela tiden och ibland blir det lite väl mycket. Boken skulle tjäna på att bryta av alla krig med att skildra de personer som ej deltog i krigen, kvinnorna och barnen, och deras liv bland de tillfälliga bosättningarna. Nu blir de miljöerna och personerna bara skuggfigurer. Man vet att de finns men märks bara när de blir slaktade.
Fast det är fortfarande böcker som läses ut ganska raskt, de är lättlästa och lagom spännande. Bra äventyrsbok, precis som de tidigare Iggulden har skrivit. Men räkna inte med att boken kommer att välta din vardag. Underhållningsvärdet för stunden är det inget fel på.

Dagen efter...... melodifestivalen

Har ju haft ett mega-inlägg tidigare om melodifestivalen. Känns då inte mer än rätt att ha ett sista inlägg nu när finalen har avgjorts.

Precis som vanligt inser man när det är final att det faktiskt var en del bra låtar med i årets tävling. Men skillnaden i år från tidigare år är att detta år så säger jag inte att fel låt vann. Har inga som helst invändningar mot årets vinnare Eric Saade - Popular. Tror att det var det bidraget som har störst chans. Låten har en spektakulär scenshow, han är ju lite gulligt söt sissodär men framförallt så är det en ganska direkt popsång med lite lån från internationellt kända låtar. Ska bli spännande och se om melodifestivalens oerhört överambitiösa uttagning, med utländska jurygrupper, bär frukt i Eurovision.

Och det är väl egentligen det som är det mest anmärkningsvärda med årets upplaga av melodifestivalen. Nu har man valt väg, man kan tänka sig att offra svenska folkets känsla delaktighet till förmån till jury utvald vinnare för att försöka vinna Eurovision. Iår verkade det vara ett ganska så unisont beslut, men det får väl ses som en lyckträff då fallet inte alltid varit så. Hade internationell jury haft samma inflytande tidigare år hade exempelvis inte Anna Bergendahl vunnit förra året. Vad händer med intresset för melodifestivalen om vinnaren blir ett bidrag som inte har folkets stöd och samtidigt noterar en dålig placering i eurovision?

Personligen ställer jag mig totalt neutral till hela förfarandet. Tycker bara att det är lite festligt att vi går in för det här så hårt och vetenskapligt. Går något annat land in så hårt för Eurovision som sverige?

Veckans låt

Det är söndag, och måste ju få upp en veckans låt som jag har lovat mig själv.
Här kommer den.

Vet inte varför jag gillar den, är ju egentligen ganska tråkig och händelsefattig. Men den låter lite elak och det tilltalar mig.

Garbage heter bandet, var väl en av de bäst säljande musikakterna i slutet av -90 talet med sin mix av rock doppat i elektronik, och med en väldigt karismatisk sångerska i Shirley Manson. Var sugen att gifta mig med henne efter konserten jag var på med bandet -98 eller om det var -99.

Nåväl här är låten, tydligen med i filmen Romeo + Juliet, där man försätter Shakespears klassiska pjäs i modern miljö.

Garbage - #1 Crush

Frisörproblematik

Vissa saker övergår mitt ringa förstånd. Idag besökte jag frisören, och precis som alltid har jag dragit ut på det in i det längsta. Och begriper inte varför. Lovar nästan att det kommer förmodligen undra över samma sak om ca 1,5 månad.

Rutinen brukar vara såhär: Idag har jag klippt mig, blev ok, lite kort kanske men va fan, det växer väl ut igen. Om ca 3-4 veckor kommer jag se mig själv i spegeln och säga, 2Kanske skulle försöka gå till frisören, börjar bli dags nu." Två veckor senare brukar det låta "Nu MÅSTE jag verkligen gå till frisören." Det är först efter ytterligare två veckor som jag tvingar mig själv att gå dit efter att ha jobbat förmiddag och ställt mig frågan vad det är för burr i spegeln.

Varför skjuts det upp? Visst att devisen "gör inte idag vad du kan göra imorgon" i många fall kan appliceras på mig, men ändå. Har ju trots allt ingen skräck, inga obehagskänslor och det är ju inte riktigt så att det flödar av aktivitet på de fria dagar som man ändå har. Kan inte påminna mig en endaste liten grej som skjuts upp lika ivrigt som just frisörsbesöken. Kanske ska bli ett framtida nyårslöfe, att går till frisören, få det överstökat, vänta inte tills burret är en förlorad sak.

Melodifestivalen

Söndagmorgon, lugnt på jobbet. Igår gick den sista deltävlingen av melodifestivalen årgång 2011. Utan att fundera djupare så är intrycket att det varit ett ganska jämnt men grått startfält. De flesta år har det varit något bidrag som känns som en ganska given itunes favorit, men iår är jag ganska oberörd av det som hörts. Med det sagt tycker jag inte att det har varit ett exceptionellt dåligt år. Med undantag från andra delfinalen i Göteborg så har det varit ok kvalité. Inga praktkalkoner.

Nåväl en kort tyck-till om varje sång, om jag minns den.

Deltävling 1.
1. Dilba "Try Again" - Hon såg ju ut som en gammal tant, som verkligen inte ville vara på scenen. Hade säkert kunnat gå långt i tävlingen med en annan artist, av typen Therese eller Sophie Ellis-Bextor. Ett bevis på detta är att låten faktiskt blev den mest nedladdade från Itunes, och mest spelad på Spotify strax efter deltävlingen. Men verkligen fel artist. Betyg 3/5

2. Swingfly "Me and My Drum" - Man blir lite glad av den här sprittande dagislåten. Lite samma upplägg som Mendez sånger, om någon minns honom? Inte så tokig, kommer säkerligen spelas på mången hemmafest. Lite kul att låten gick till final då den faktiskt är lite annorlunda gentemot hur låtar som tar sig till final annars är. Men känns ganska chanslös såvida inte dansglada dagisbarn börjar tokrösta. Betyg 3/5

3. Jenny Silver "Something In Your Eyes" - Klassisk schlager med eko av Abba, Charlotte Perelli, Fame, Friends etc. Brukar inte vara ett stort fan av detta normalt, men denna hade en trevlig refräng som satte sig och jag gillar det. Klädvalet kanske sänkte låten en aning. Att de aldrig lär sig att svenska folket sällan röstar fram en VÄLDIGT kort kjol. Lite synd att den bara tog sig till andra chansen. Bästa svenska traditionell schlagerbidraget iår. Betyg 4/5

4. Jonas Matsson "On my own" - Lite svårt att minnas den här, men har för mig att det var en halvsöt kille som försökte låta lite som Jason Mraz, eller någon av akustisk gitarrkillarna från förra årets eurovision. Minns jag inte fel var det ett väldigt töntigt framträdande som startar i en solstol. Betyg 2/5

5. Le Kid "Oh My God" - Färgglatt, glatt och ganska lättnynnat. Lite som Swingfly så blir man lite glad av att höra den. Trodde hoppades på en mer framskjuten placering. Men Var kanske alltför mycket färg och en aning för tjatig för att gå hem. Vi svenskar verkar ha en tendens att gilla smarsmakat och grått. Grälla färger sticker ju lite i ögonen. Men man kan ju alltid hoppas på att det blir en radiohit efter tävlingen, det tycker jag att den förtjänar. Betyg 4/5.

6. Rasmus Viberg "Social Butterfly" - Också lite svårt att minnas den här. Enda intrycket som jag kan minnas var att det var en ganska bra melodi, men att jag stördes av texten. Och då ska det tilläggas att jag inte fäster mycket uppmärksamhet på texter när jag lyssnar på musik. Men som sagt kommer kanske lyssna till den här efter festivalen om jag bara kommer över texten. 3/5

7. Pernilla Andersson "Desperados" - Alltid kul att det sjungs på svenska. Minns jag rätt var det lite country/Lars Winnebäck känsla över den här låten. Inte dålig men inget som pockar på uppmärksamheten eller som man känner något behov att söka upp och spela aktivt, men inget som stängs av när man råkar lyssna heller. Betyg 2/5

8. Danny Saucedo "In the Club" - Snyggt nummer, var en betydligt "tuffare" låt än vad jag hade väntat mig. Hade det inte varit Danny som framfört den här hade den varit chanslös, om än fortfarande ganska bra. Med andra ord rätt artist jämfört med första låten i den här deltävlingen. Refrängen kan vara en aning tjatig och tycker nog att låten hade tjänat på om man ersatt rap-partiet med ett snyggare stick. Men Låten tog sig till final och borde ha chans att vinna och även göra bra ifrån sig i Eurovision. Annorlunda och lite clubbig. 4/5

Deltävling 2.
1 Brolle "7 Days And 7 Nights" - Att den här låten gick direkt till final är ett tecken på hur låg kvalité den här deltävlingen höll. För mig låter det här som ett tre minuter långt sökande efter en melodi. Finns inget som fastnar. Tar sig inte ens in genom ena örat för att ta sig ut genom andra. Och då gillar jag ändå Brolles röst. Betyg 1/5

2 Loreen "My Heart is Refusing Me" - Inga klara minnen mer än att det var en färglös ballad i dansmusikstakt. Mycket koreografi. Inget att hänga i julgranen. Betyg: 2/5 (svag tvåa)

3 Babsan "Ge mig en spanjor" - De flesta årgångar av melodifestivalen brukar har en kalkonlåt, typ Elephantz. I år var det Babsan som stod för kalkonen. Det räcker inte att vara en man klädd som kvinna för att gå vidare. Man måste ju trots allt ha en låt värd namnet. Här saknas det en bra refräng, tillstymmelsen till sångröst. Dålig buskistext vinner man inget med om melodin och framträdandet håller samma klass som dagisets "roliga timmen". Betyg 0/5

4 Elisabeth Andreassen "Vaken i en dröm" - Minns inte mycket av den här heller mer än att jag tyckte den var tråkig och kände ett skriande behov att ta kissepausen här istället för under pausunderhållningen. 1/5

5 Sanna Nielsen "I'm in Love" - Hon verkar alltid gå vidare till final vad hon än sjunger. Men här tror jag att det beror mer på det klena startfältet. Låten är inget speciellt. Gammal hederlig svensk schlager, långt från det bästa i genren. Som ett stabilt mellanspår som inte lämnar några större avtryck. Lätt glömt.

6 The Moniker "Oh My God!" - Tyckte att det här stack ut på ett positivt sätt. Enda bidraget som fick mig att bli lite glad. Lite samma vibbar som Beatles - Obladi-oblada. Inget mästerverk, men i startfältet som var den veckan så var det absolut en av de bätter låtarna. Tillskillnad från Brolles bidrag har det en melodi, om än lite för hurtig. Betyg 3/5

7 Anniela "Elektrisk" - Stackars artist. Överkoreograferad med en artist som definitivt inte är tillräckligt slipad för att klara av Koreografin. I det avseendet påminner den lite om en låt från 2008. Skillnaden är att den låten hade en melodi. Tyckte bara den här lät som en låt som är översatt från engelska till svenska för saken skull. Den är bara dålig. Betyg 1/5

8 Christian Walz "Like Suicide" - Tyckte den lät ganska tam live, och skulle behövt mer tyngd i sången. Det tyckte jag var så enerverande under framträdandet. Antar det kommer att fixas till till studioversionen och då kanske det här blir en trevlig låt. Hade ett tilltalande arrangemang och en inte helt oäven melodi om än kanske inte den starkaste av refränger. Betyg 2/5

Deltävling 3.
1 Linda Sundblad "Lucky You" - En helt ok poplåt, men hennes röst är så jobbig att lyssna på. Annan artist med en starkare röst så kanske det hade kunnat bli något. Men ska tilläggas att hade hon varit med i förra deltävlingen hade hon med största säkerhet hankat sig vidare till minst andra chansen. Betyg 3/5

2 Simon Forsberg "Tid att andas" - Känns som en sämre version av norges bidrag till eurovision 2010, som förövrigt var den mest spelade låten i mitt itunes 2010. Tyvärr låter det här som de delar som inte platsade i Norges bidrag och blir därför bara tråkig istället för bra. Sen kanske det hade varit bättre med en annan sångare. Mer kraft istället för vänhet. Betyg 2/5

3 Sara Lumholdt "Enemy" - Ser fram emot studioversionen, där man kan använda sig av autotune. Mina öron vände sig ut och in när hon öppnade munnen. Lät lika tonsäkert som om jag hade stått där på scenen. Inget fel på låten, bara sånginsatsen och framträdandet. Slår man upp ordet overkill kan man få sig en bild av framträdandet. Men vad gör man inte för att publiken ska tänka på annat än att artisten sjunger som en kratta. betyg 1/5 (i studioversion kanske 3/5)

4 The Playtones "The King" - Ett litet glädjeämne som man vickar tårna till. Skönt med en svängande bra låt som faktiskt inte är dränkt i koreografi. Gick välflörtjänt till final. Trevligt att sånt här maskerat retro kan gå vidare och inte bara dansnummer och kvinnor som framför Abba-schlagers.

5 Shirley's Angels "I Thought It Was Forever" - Kan i ärlighetens namn att jag inte kommer ihåg hur låten lät, mer än att det var en mid-tempolåt. Det bestående minnet är koreografin. Eller hur obegriplig den var. Lite som en balettföreställning till en Bonjovi låt, förslagsvis denna. Alldeles för mycket, alldeles för länge till en väldigt anonym låt. Betyg 2/5

6 Sebastian "No One Else Could" - Åkte överasknade ut, lite Robbie Williams/Andreas Johnson-vibbar. Låter som en framtida radiolåt. Vilket den förtjänar. Habil radiopop för att sedan glömmas bort. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag minns att jag gillade låten, men kan inte för mitt liv nynna den. Betyg 3/5

7 Sara Varga "Spring för livet" - Önskade verkligen att den här hade gått till final. Skiljer sig markant från de övriga låtarna inte bara i deltävlingen utan i tävlingen. Låter som den skulle kunnat vara skriven på 60-talet, tidlös med en blinkning till förr. Sen att den är på svenska och har mycket text är ett plus. Av nån anledning på Benabar. Betyg 4/5

8 Eric Saade "Popular" - Känns som en vinnare. Ett av tävlingens snyggaste scennummer och en refräng som sitter sin en smäck. Skulle den vinna Melodifestivalen tror jag att den är den låt som har störst chans att skrapa ihop en bra placering i Eurovision, då det är catchig låt med mycket energi utan att låta gammal eller traditionell, tillsammans med det spektakulära framträdandet. Betyg 4/5

Deltävling 4.

1 Melody Club "The Hunter" - Ok radiolåt, med en refräng som kanske upprepas en aning för mycket. Åkte överasskande ut, fanns betydligt sämre nummer i startfältet, men kanske var det en typisk radiolåts förbannelse. Tilltalade de flesta men inte någon tillräckligt mycket för att någon skulle rösta på den.

2 Julia Alvgard "Better or Worse" - Flickebarnet såg ju vettskrämd ut på scenen. Inget fel på låten, lite Jennifer Lopez anno 1999. Men småtrist och intetsägande.

3 Lasse Stefanz "En blick och nånting händer" - Vad var det här? Riktigt uselt. Usel låt, hemskt framförande. Lät som något Norrel-Oson-Bard sorterade bort i 5e handssorteringen då det begav sig på 80/90-talet. Dock inte ett kalkonbidrag utan bara väldigt väldigt dåligt. Betyg 1/5

4 Linda Pritchard "Alive" - En av få ballader i årets startfält. Och faktiskt bra. Stänk av Sarah Dawn Finer & nånstans hör jag även Jennifer Rush. Lite tyngre än vad melodifestivalballader brukar vara. Skulle vara kul om den hade nått finalen direkt. Betyg 4/5


5 Anders Fernette "Run" - Habil radiorock låt, lite anonym, både låt och framförande. Har aldrigvarit speciellt förtjust i bakgrundsakrobater som ska gestalta låtens text hängandes i lakan. När Anders Fernette sjunger "run" vilket han gör ganska ofta så simulerar de hängande akrobaterna springrörelse. Ta bort. Betyg 2/5

6 Linda Bengtzing "E de fel på mig" - Hört en hört alla. Det är glatt, energiskt, lite humorisktiskt och väldigt mycket svensk melodifestival. Nåja kul att någon för det svenska schlagerkulturarvet vidare. Inte min kopp te, känns i mina öron lite krystat och gjort. Sämre än "jag ljuger så bra" bättre än "hur svårt kan det va". Men låter lite lika som allt annat hon gjort i det här sammanhanget. Betyg 2/5

7 Nicke Borg "Leaving Home" - Trevligt med en rockballad. Bättre andra gången man hör den än första. Bra låt som jag tycker förtjänar sin plats i finalen. Snyggt gjord men är inte helt såld på framförandet. Men bra. Betyg: 4/5

8 Love Generation "Dance Alone" - Fick nöja sig med andra chansen. Kanske har publiken fått nog av den här typen av up-tempolåtar, Eric Saade, Danny Saucedo etc, för det är en bra låt med bra refräng och helt ok framförande. Den är inte lika stark som de tidigare nämnda och kanske därför bara nått andra chansen. Betyg 3/5

Det får vara allt. När jag skriver nåt verkar det vara i oläsligt långa sjok.

Veckans låt

Ingen större aktivitet på bloggen, men en veckans låt ska jag nog komma med iaf.

Danska Saybia verkar vara tillbaka efter en paus på 2 år. För den som inte vet vilka Saybia är så kan man göra det enkelt för sig att jämföra dem med ett danskt Coldplay. Då kan man kanske tillägga att med det menas det tidiga Coldplay (två första albumen), innan de glömde bort melodier till förmån för arrangemang.
Ofta är det ganska dramatiska pop/rock balladaktiga låtar som bärs fram av sångarens framträdande röst.
Kort sagt, ömsom dramatiskt, ömsom finstämt. Här är ett smakprov på den mer dramatiska sidan en låt som känns mer som uppbyggnader till ett par crescendon än en konventionell pop/rock-sång. Det är även den melodi som spelats mest i Ipoden.

Veckans låt är:

SAYBIA - A WAY OUT

Veckans låt

Righteous brothers - You've lost that loving feeling

Pampigt sentimentalt sånt gillar jag.

Melodifestivalen & veckans låt

Har just sett andra deltävlingen av årets Melodifestival. Jobbade men numer finns det tillgång av tv på jobbet så spektaklet kunde ändå beskådas.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var låtmässigt en av de sämre delfinalerna på senare år. Sanna Nielsen gick direkt vidare till finalen med en låt som lät som den sämre uppföljaren av "I evighet", som enligt mig är en ganska trist skapelse som världen hade mått bättre av om den aldrig fått se dagens ljus.
Andra låt att gå vidare var Brolle, vars låt lät som ett tre minuter långt försök att hitta en melodi. De övriga sex låtarna var inte mycket bättre. Får hoppas att de två efterföljande deltävlingarna bjuder på betydligt bättre melodier. Men det brukar ordna upp sig.

Fram tills dess kan man ägna sig åt att gräva sig ner i veckans låt som den här veckan är en....återupptäckt är fel ord, men har senaste veckan åter börjat lyssna på danska Saybia. Jämför man dagens melodifestivallåtar med veckans låt blir man mörkrädd vilken klasskilland det kan vara på musik och musik.

Veckans låt är mitt itunes-biblioteks mest spelade låt 124 spelningar.

Saybia - The Odds

En väldigt lång lista

MSN verkar släcka ner sina personliga hemsidor som man kan ha och det blir en bloggfunktion. Enda anlednintgen till att jag har en sådan sida är att jag har listat och gett kommentarer på de böcker jag har läst de senaste 4 åren. Fram tills jag hittar en smidigare plattform för bokkommentarerna kommer de att dyka upp här med ojämna mellanrum.

Men först så kommer hela listan så som den ser ut nu, så vet jag att jag har den någonstans tillsvidare.

I någorlunda kronologisk ordning, senast lästa bok först:

Japans historia
Författare: Thomas Ekholm & Ingemar Ottosson
ISBN: 9186297651
Betyg : 6/10 Precis som sin kusinbok, ”Kinas historia”, otroligt intressant och lärorik. Dock är den skriven på ett stelare språk och inte alls lika lättläst. Hade fått ut ännu mer av boken om man fört anteckningar. Svepande kortfattad historia, bra och uppmuntrande introduktion för vidare fördjupning.



ABBA - The story - berättelsen om supergruppen
Författare: Carl Magnus Palm
ISBN: 9146219218
Betyg: 6/10Bra fast man kommer aldrig nära ABBA, lite som deras musik har beskyllts för. Medlemmarna syns bara i form av lösa citat från olika ställen. Men lättläst, lättskriven och pedagogisk.



Diamantsvärdet och träsvärdet del 2
Författare: Nick Perumov
ISBN: 9188858545
Betyg: 4/10 För mycket strider och blod. världen ter sig all mer hopplös för varje sida. Boken blir intressant mot slutet men slutar abrupt och konstigt för att följas av en krystad cliffhanger. Besvikelse



Kinas historia
Författare: Hans Hägerdal
ISBN: 9185873888
Betyg:8/10 Otroligt intressant och upplysande. När man läser boken inser man hur otroligt lite man vet och har fått veta om Kina. Bra längd och språk, svepande men känns ändå inte rumphuggen.



Shutter island / Patient 67
Författare: Dennis Lehane
ISBN: 9174290711
Betyg: 7/10 Börjar trevande och känns ganska långt in i boken som vilken kioskdeckare som helst. Tar dock ordentlig fart i slutet och blir riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig.Högre betyg om transportsträckan till slutet hade varit mer intressant



Vid hägerns skarpa skri
Författare: Lian Hearn
ISBN: 9170015422
Betyg: 8/10 Inte samma tempo eller lika bladvändarframkallande som tidigare böcker. Iaf inte i början. Fler planteringar & mer uppbyggnad som leder till en smått fantastisk final. En värdig avslutning på en väldigt bra serie. Oerhört bra äventyrslitteratur



Dexter
Författare: Jeff Lindsay
ISBN: 9170027870
Betyg: 6/10 Lysande inledning, intressant historia, slutet mindre bra. Kan ibland tycka att språket är en aning fattigt. Men gillar ändå humorn i boken. Lättläst, läsvärd förströelse, med en annorlunda huvudkaraktärs-twist. Förstår varför den filmatiserats



Soon I will be invincible
Författare: Austin Grossman
ISBN: 0307279863
Betyg:8/10 Härligt skriven, enkelt upplägg. Väldigt underhållande att få följa med vad som pågår i skurkens samt hjältens huvud. Skulle lätt kunna bli en smaklös parodi, men är skriven med en kärleksfull glimt till superhjälteserier.



Fångad av hakkorset - nazist och soldat i tredje riket
Författare: Bruno Manz
ISBN: 9186067451
Betyg: 7/10 Bra bok med en befriande vinkel. Utspelar sig långt bort från de nazistiska högdjurens verklighet. Lärorikt att läsa något annat än om olika slag och maktmänniskor.



Diamantsvärdet och Träsvärdet : D. 1
Författare: Nick Perumov
ISBN: 9188858456
Betyg: 7/10 Bra bok, utan obligatoriska fältslag i slutet av boken. Väldigt hemlig där alla karaktärer verkar ha en hemlig agenda. Hårdare värld än brukligt. Saknar kartor och ibland blir det lite väl hemligt. Men ska bli spännande att följa fortsättningen



Harry Potter and the half-blood prince
Författare: J.K. Rowling
ISBN: 0747584664
Betyg: 7/10 Serien fortsätter att vara underhållande och lättläst. Om än en aning mörkare än tidigar böcker. Fortfarande väldigt basic berättande, inte så mycket beskrivningar. Mycket lämnas åt fantasin. Ska bli spännande att läsa upplösningen.



En geishas memoarer
Författare: Arthur Golden
ISBN: 9170023689
Betyg: 6/10 Klart läsvärd, intressant bok även om den kanske inte gav ett särskilt djupt intryck mer än att lusten att läsa mer om österländsk historia. Bra bok att som inte kräver allt för mycket uppmärksamhet. Irriterade mig den aning på översättningen.



Bågens mästare
Författare: Conn Iggulden
ISBN: 9174290150
Betyg:7/10 Tempofylld och underhållande actionbok. Saker händer hela tiden. Tyvärr så är karaktärerna är en aning fyrkantiga. Men bortser man från är det en bra äventyrsbok som väcker intresse för österländsk historia. Ganska macho dock.



Under lysande måne
Författare: Lian Kearn
ISBN: 9170012334
Betyg: 7/10 Tredje boken håller samma klass som de tidigare böckerna. Men slutet känns en aning hastigt. Men det har släppts en fortsättning vilket känns behövligt. Lysande äventyrsbok.



1984
Författare: George Orwell
ISBN: 9174865412
Betyg: 10/10 Underbar mardrömsbok. Man riktigt känner hopplösheten som beskrivs. Boken är mer en samhällsdriven än karaktärsdriven. Konstant fascinerande och känns inte alls som skriven 1949. Trots att man stängt boken så följer den med.



Låt den rätte komma in
Författare: John Ajvide Linqvist
ISBN: 9170373426
Betyg:6/10 Hade kanske orimliga förväntningar efter allt jag hört om boken. Tycker att det är en ganska ordinär bok. Bra historia men något saknas som gör att boken lyfter. Bra bok men inget speciellt.



Revolvermannen
Författare: Stephen King
ISBN: 9170024278
Betyg: 1/10 Urk, en av de sämre böckerna jag har läst. Var finns handlingen, var finns det som ska intressera den som läser. Trist, långsam, ointressant. De 220 sidorna boken består av känns ändlöst långa. Får en etta då jag faktiskt lyckades läsa ut boken



Stalking Darkness
Författare: Lynn Flewelling
ISBN: 0553575430
Betyg: 7/10 Bra fortsättning, dock inte på det sätt jag väntat mig. Historien utvecklades tyvärr till att bli väl konventionell. Men den utveckling huvudkaraktärerna tog gör att jag vill läsa nästa fristående delar. Ganska vuxen fantasy, ingen ungdomsbok.



På kudde av gräs
Författare: Lian Hearn
ISBN: 9170011923
Betyg: 8/10 Det är mittenboken i en trilogi. Men trots att det så är den intressant och givande som spinner vidare på den första boken. Fortfarande bra äventyrsbok och ser fram emot att öppna den tredje boken.



Över näktergalens golv
Författare: Lian Hearn
ISBN: 9170011478
Betyg: 8/10 Riktigt bra äventyrsbok, med en försvarlig dos övernaturligheter. Japan är fascinerande och karaktärerna känns trovärdiga och mänskliga. Väl skriven och bra berättad som gör handlingen rättvisa. Rekomenderas varmt.



Dragon's winter
Författare: Elizabeth A. Lynn
ISBN: 0330355570
Betyg: 2/10 Trist, illa skriven och okoncentrerad. Man kommer aldrig nära karaktärer, miljöer eller handling. Hela boken känns som den är skriven av en författare som satt och tänkte på annat. Vilket även jag gjorde när jag läste den.



Stäppens krigare
Författare: Conn Iggulden
ISBN: 9100119520
Betyg: 6/10 Påminner en hel del om den framgångsrika Ceasar serien, annan hjälte bara. Samma berättande och grepp. Känns mer som en hjältesaga än roman. Dock intressant, och bra historia. Lättläst avkopplingsbok.



Luftslottet som sprängdes
Författare: Stieg Larsson
ISBN: 9170016275
Betyg: 9/10 Oerhört välskriven och spännade bok i sin genre. Svår att lägga ifrån sig man vill så gärna fortsätta bara läsa nästa kapitel. Kanske inte det planerade slutet för karaktärerna så är det ett bra avslut. Fan vad kul det är att läsa en bra bok!



The back passage
Författare: James Lear
ISBN: 1573442437
Betyg: 6/10 Barnförbjuden, men försöker vara mer historiedriven än andra liknande böcker. Behjärtansvärt, men blir lite krystat och känns ibland som om boken inte vet vilket ben den ska stå på. Hade mått bra av fler sidor för att utveckla historien.



Luck in the shadows
Författare: Lynn Flewelling
ISBN: 0553575422
Betyg: 7/10 Ännu en sjua. Känns som ett pilotavsnitt. Huvudhandlingen inleder boken, men efter cirka 150 sidor tar ett sidospår över resten av boken. Lite snopet. Annars bra fantasybok. Vill läsa fortsättningen då grundintrigen kan bli spännande.



Handel med döden
Författare: Simon Kernick
ISBN: 9186067125
Betyg: 7/10 Hårdkokt deckare. Skönt med en fiktiv machobok efter alla biografier. Inga krussiduller, rak bok som inte lämnar stort avtryck, men fyller sitt syfte....underhåller.



Red carpets and other banana skins
Författare: Rupert Everett
ISBN: 9780349120584
Betyg: 8/10 Vilket liv han har hittils haft. Välskriven och hela tiden intressant. Han skriver bra och har varit med om en hel del. Lättförståelig bok som ibland tenderar att vara väl ytlig. Men är underhållande och intressant hela vägen. Rekomenderas



Kollektivt självmord
Författare: Arto Paasilinna
ISBN: 9185251216
Betyg: 3/10 En orginell idé kan inte rädda denna bok. Grunda karaktärer och skriven i pilsnerform. Efter 45 sidor tappar jag intresset och vill bara att samtliga inblandade ska göra slag i saken och begå självmord så boken kan ta slut.



Mahatman: eller konsten att vända världen upp och ner
Författare: Zack O'Yeah
ISBN: 9170374317
Betyg: 9/10 Inspirerande, välskriven och framförallt väldigt lärorik. Fascinerande person- och tids- porträtt som väcker tankar. Känns aldrig tung och hela tiden intressant.



En kortfattad historia över nästan allting
Författare: Bill Bryson
ISBN: 9172320001
Betyg: 7/10 Intressant och bildande för en lekman. Skriven på ett lättfattligt sätt. Dock inget att sträckläsa. Tålamod krävs då en massa information måste tas in. Men läsvärd för den som vill veta och lära sig mer om "nästan allting". Önskar jag antecknat



Svitjods undergång och Sveriges födelse
Författare: Henrik Lindström och Fredrik Lindström
ISBN: 9100118737
Betyg: 7/10 Intressant om än lite rörig att följa med i. Gör sig bäst i lugn omgivning. Lättbegripligt språk om än mycket hoppande fram & tillbaka i tiden som förvirrar. Läsvärd om man vill ha en lättfattlig version av tidig svensk historia (900-1300-tal).

Bögjävlar
Författare: Stefan Ingvarsson, Daniel Björk, Tomas Hemstad mfl.
ISBN: 9173893307
Betyg 9/10 Mycket bra bok, underhållande, tänkvärd och upplysande på en och samma gång. Trots att boken består av flera separata texter känns det som en enhet. Ett måste i bögbokhyllan.



Brödraskapet
Författare: Robyn Young
ISBN: 9172639067
Betyg: 6/10 Aningen seg inledning med många klyschor, och repriser från böcker i samma genre. Boken är inte dålig men inte engagerande. Kände aldrig något behov att öppna den igen. Habil bok att ha som parallell bok till höjdarboken.



Order of the Phoenix
Författare: J.K Rowling
ISBN: 0747570736
Betyg: 8/10 Tjockaste & bästa boken. Allt förklaras mer, karaktärerna ges ännu en dimension.Umbridge är verkligen en bra skurk som jag verkligen ogillar. Ibland tycka att det finns en del logiska luckor Men det kan man överse när boken är så underhållande.



Gay - En värdshistoria
Författare: Robert Aldrich
ISBN: 9127114597
Betyg: 6/10 Intressant bok om än en aning torr. Ingen bok att sträckläsa. Kan ibland kännas lite väl akademisk, märks ibland att det inte finns speciellt mycket källor. Speciellt om flatornas historia. Men intressant att jämföra olika kulturer.



The goblet of fire
Författare: J.K Rowling
ISBN: 0747574502
Betyg: 7/10 Bästa boken, då den för huvudhandlingen framåt. Bättre än filmen då fokus inte ligger lika tungt på tävlingen. Men trots det så är det filmen som spelas upp och som jag jämför med. Väldigt bra cliffhanger till nästa bok.



Påvarna
Författare: Göran Hägg
ISBN: 9146217479
Betyg: 6/10 Intressant om än lite väl svepande vilket gör boken svår att följa med alla årtal och påvar som heter samma sak med skillnad från ett nummer. Men man blir sugen på fördjupning.



Flickan som lekte med elden
Författare: Stieg Larsson
ISBN: 9170014833
Betyg: 8/10 Spännande och välstrukturerad på alla sätt. Svår att lägga ifrån sig. Det som hindrar boken att få full pott är alla sammanträffanden. En två gånger funkar men tre gånger en huvudkaraktär bara "råkar" vara där blir irriterande.



I skuggan av San Siro
Författare: Martin Bengtsson
ISBN: 9172638869
Betyg: 7/10 Saknar det förutsägbart sockersöta.Kan tyckas kort men jag gillar det kompromisslösa fokuset på ämnet utan utsvävningar.Smärtsamt personlig. Friskt ifrågasättande av fotbollskulturen.



Historikern
Författare: Elizabeth Kostova
ISBN: 9170014256
Betyg: 7 av 10 Intressant och spännande. Idén med tre historier i tre olika decennier funkar bra. Påminner om "Da vinci koden" men mindre action & mer tanke. Dock så är slutet en aning hastigt och alla cliffhangers enerverande. Men väl en läsvärd bok.



Nåd för de döda
Författare: James Ellroy
ISBN: 9170022488
Betyg: 6 av 10. Hårdkokt värre, fast på ett bra sätt. Inget mästerverk, men bättre än bok två i denna trilogi om en tuff polisutredare formulär 1a. Väldigt rakt berättad inga krussiduller men en aning förutsägbar historia. Kompetent, ok slöläsning.



Pool
Författare: Per Hagman
ISBN: 9789100581114
Betyg 2 av 10:Här fungerar det inte alls. Samma stil som debutboken.Boken kommer aldrig igång. Känns som om författaren väntar på att en historia ska dyka upp under skrivandet men ger upp efter 250 sidor och avslutar skräpet. Slöseri med tid.



Cigarett
Författare: Per Hagman
ISBN: 9789100581114
Betyg 6 av 10:Annorlunda. Får följa med en ung man i hans värld. Mycket fest, droger, alkohol och en lätt apati för livet.Ingen början inget slut bara ett varande. Trots det funkar boken.



Hoppsan, är jag död
Författare: Arto Paasilinna
ISBN: 9176089282
Betyg 6 av 10: Roande lättläst, korta kapitel. Hade uppskattat boken mer om det funnits en tydligare historia. Tanken på vad som händer i efterlivet är intressant. Nu presenteras enbart ett par korta episoder och ett slut.



Bekantas bekanta
Författare: Mats Strandberg
ISBN: 9170015619
Betyg 7 av 10: Precis som tidigare bok är det en lättläst och underhållande historia. Jag känner med karaktärerna och vill fortsätta läsa. Kanske lite lättviktig och enkel i sitt nostalgisökande. Men det kan man lätt överse med när sidorna fladdarar förbi.



Presidentens val
Författare: Anne Holt
ISBN: 9185625418
Betyg 6 av 10: Intressant story och kompetent skriven dock, hårt mallad. Fungerar bra som resbok, lättläst, korta kapitel och roar för stunden. Boken lämnar inga djupare spår. Men det är inte heller meningen. Kort sagt en köttbullebok.



Vigilante
Författare: Andreas Roman
ISBN: 9127025748
Betyg: 7 av10 Fascinerande historia som en korsning av filmerna "Falling down" & "Fight club" & lite eget. Filmisk, lite valpigt berättad, till stora delar förutsägbar & vissa karaktärer känns som schabloner. Men trots sina brister spännande och läsvärd.



The standing dead
Författare: Ricardo Pinto
ISBN: 978-0-553-81285-5
Betyg: 4 av 10 Gillade första boken skarpt. Men denna var en besvikelse. Mellan sida 150 och 550 är det bedövande trist. Det blir bättre mot slutet men frågan är om det är värt att att traggla sig genom 500 sidor innan nåt ska hända? Sista boken får avgöra



Nattens rike
Författare: James Ellroy
ISBN: ISBN 9170021554
Betyg: 5 av 10. Lite av en besvikelse. Ganska spännande men tunn. Hade förväntat mig att man skulle lära känna huvudkaraktären mer, men icke. Skurken i dramat känns igen i tidigare Ellroy skurkar. Känns som boken är skriven för att filmas.


Män som hatar kvinnor
Författare: Stieg Larsson
ISBN: 9170013683
Betyg: 8 av 10 Metodisk som grundligt presenteras handling och persongalleri. Filmisk, ibland kan det känns lite för mycket som Hollywood på svenska. Men tack vare en spännande och väl berättad historia så är det inte ett problem. Tro på hypen.


Harry Potter and the prisoner of Azkaban
Författare: J.K Rowling
ISBN: 9780747574491
Betyg: 6 av 10 Lite mer omständig än tidigare böcker. Inte lika koncentrerad, som resulterat i många handlingsparenteser. Vissa partier känns lite väl simplifierade och krystade. Men ändå en bra bok, är fortfarande intresserad av världen som har målats upp


Harry Potter and the chamber of secrets
Författare: J.K Rowling
ISBN: 9780747573616
Betyg: 7 av 10 Precis som sin företrädare så är det action hela vägen. Det händer saker hela tiden. Innebär att det blir aldrig tråkigt, men ibland kan man sakna en andningspaus. Värd att läsa även om man sett filmen.


Harry Potter and the philosopher's stone
Författare: J.K Rowling
ISBN: 9780747574477
Betyg: 7 av 10 Märks att boken är skriven för yngre, väldigt få betraktelser. Konstant högt tempo och full av action hela tiden. Men det är underhållande hela vägen. Jag känner för Harry och det är en "trovärdig" och varm värld som Rowling skapat.


Mördare på drift
Författare: James Ellroy
ISBN: 9170023468
Betyg: 8 av 10 En bra och spännande bok. Ganska våldsam. Inga onödiga beskrivningar, tillräckligt för att huvudet ska få en bra bild. Kul att huvudperson är mördare och skriven i "jag" form. Mycket mer intressant att läsa än om bekymrade poliser.


Jaktsäsong : hur man hittar kärleken bland sex, lögner och dvd-boxar?
Författare: Mats Strandberg
ISBN: 9170014647
Betyg: 7 av 10 En skön lättsamt lättläst bok. Intressanta karaktärer som jag kände för. Och i viss mån kunde identifiera mig med. Kanske inte den djupaste av romaner. Men den fick mig tycka det är kul att läsa igen.


Blodröd måne
Författare: James Ellroy
ISBN: 9171339752
Betyg: 6 av 10. En av de första kriminalromaner jag lyckas slutföra, bara det är ett gott betyg. Ganska skitig bok, gillar de kärva karaktärerna och och Ellroys sätt att ge få beskrivningar, men ändå lyckas skapa bilder. Lite förutsägbar och otrolig.


Tärningsspelaren
Författare: Luke Rhinehart (George Cockcroft)
ISBN: 9127083616
Betyg: 10 av 10. Psykolog med familj är uttråkad och låter tärningar fatta beslut. En fascinerande bok och idé, som till en början är lite trög, men tar sedan fart och håller vad den lovar. Humorisktik & bisarr.Bra, lockande och tänkvärd. Rekomenderas.


The chosen
Författare: Ricardo Pinto
ISBN: 978-0-553-50581-8
Betyg:8 av 10. Annorlunda fantasybok, utan magi. Att boken är den första av 3 märks då en stor del av boken går åt att förklara den komplexa världen & statsskicket. Tempot kan vara väl lågt ibland och beskrivningarna för detaljrika.Övrigt en mycket bra bok


Krigets gudar
Författare: Conn Iggulden
ISBN: 9100115053
Betyg: 7 av 10 Är fjärde och sista delen i serien om Julius Caesar. Är som en amerikansk äventyrsserie, högt tempo och mycket action. Lätt och underhållande att läsa. Bra hängmattabok.



Jenny
Författare: Jonas Gardell
ISBN: 9170014493
Betyg: 5 av 10 Känns ej som en roman, mer som en utdragen novell. Kändes till en början som historien stampade på samma ställe. Men kom sedan igång. En stark bok om än krystad, med forcerad slutknorr. Sidorna flyter förbi, i positiv mening.


The last Herald mage
Författare: Mercedes Lackey
Betyg: 6 av 10. Är en serie om tre böcker. Vanlig fantasyvärld där man får följa en krigarmagikers liv. Första delen är den överlägset bästa (betyg 8). Sedan tappar serien fart och det blir väl många upprepningar.


Jonathan Strange & Mr Norrell
Författare: Susanna Clarke
ISBN: 9172637897
Betyg: 4 av 10. Boken som beskrivs som "Harry Potter för vuxna" är seg och handlingen hasar sig fram. Svårt att bry vad som händer med karaktärerna. Intressant blir det inte förrän i slutet av boken, men då ska man orkat läsa mer än 500 sidor.

Veckans låt

Veckans låt:
Faithless - Insomnia


Har lyssnat på Faithless de senaste dagarna till och från jobbet, det är något speciellt med den anthemlika dansmusiken de gör. Melodiös, monoton, avslappnande men framförallt jävligt dansant. Detta som var deras stora genombrottslåt är väldigt representativ med vad jag menar.

Mycket passande titel för de senaste dygnen då jag verkligen försökt att vända dygnet, men har likväl inte lyckats somna före klockan 3 på natten. Därför får Faithless - Insomnia bli denna veckas låt.

Liverpool och transferfönstret

Som Liverpoolsupporter måste man nästan ge sin syn på det dramatiska transferfönstret, där klubben säljer av en av sina två fundamentala spelare (skriver spelare icke att förväxlas med ledare, läs Jamie Carragher.), Fernando Torres.

Nu var det inte allt som hände, man sålde även av Ryan Babel, talangen som aldrig blommade ut. Det känns som det senaste året bara varit en tidsfråga innan han skulle säljas, då det blev uppenbart att jättetalangen aldrig skulle blomma ut. I alla fall inte i Liverpool. Inte mycket att säga om egentligen, kommer inte att saknas speciellt mycket. Kanske kan någon annan ta hans plats, någon som kanske inte besitter lika mycket talang men lite mer känsla för beslut. Inte skjuta när det bör passa inte springa höger när det kanske ska springas vänster. Men storsint som jag är önskar jag honom lycka till i Hoffenheim, skulle vara kul om det lossnar med det ökade förtroendet.

Vidare till vad jag trodde skulle vara "Pools" stora värvning, från samma klubb som man hämtade nyss nämnda Babel, nämligen Ajax, Luis Suarez. Av vad jag förstår verkar han vara en mångsidig anfallare som kan mer än göra mål. Kanske en lite tunnare version av Dirk Kuyt, fast med avsevärt bättre teknik och fart. Göra 35 mål i Holland är bra, men jag hoppas verkligen inte att man lade ut dryga 23 miljoner pund i tron att han kommer ha samma målproduktion i England. Men en uppdaterad och förbättrad Dirk Kuyt, varför inte.

Nu över till snackisarna av stora mått.

Fernando Torres - Svikare eller karriärist?

Fernando Torres vill vinna titlar, vilken klubb kvittar, det får man respektera.
Sen att lämna in en transferbegäran när det är två dagar kvar av transferfönstret känns väldigt märkligt. Inte bara sätter han sin arbetsgivare i en dålig sits, utan även sig själv. Vi pratar inte om en spelare som vilken småklubb som helst har råd med. Och hela beteendet går emot hur jag har uppfattat honom. Hade han varit lite smart hade han väntat till sommaren och gått till en klubb som har lite större möjligheter till att vinna något än Chelsea, som knappast har chanser att vinna ligan eller Champions league iår. Och på det har en trupp som inte blir bättre om inget radikalt görs.

Svikare är han inte, men tycker att sortin kunde ha varit snyggare.

Men all heder till de nya ägarna eller vem det nu var som skötte affären som lyckades få väldigt bra betalt för en spelare som vill bort, och som inte har varit i närheten av att prestera sin kapacitet på planen under snart ett år.

Sen Torres ersättare.....Andy Carroll.

Spontant är jag nöjd med att klubben lyckats knyta till sig en inhemsk lovande spelare. Försöker bara inte tänka på att man faktiskt har gett 35 miljoner pund!!!! för honom. Bortser man från den fjantigt orimliga prislappen tror jag man har gjort ett bra köp. Har man bara huvudet med sig är det en av englands mest lovande anfallare man har. En spelartyp man har saknat, kraftfull center. Kompletterat med den kvickare Suarez kan det bli bra. Nästa säsong.

Sammantaget, en spelar som inte vill spela för klubben ska bort, även om han heter Fernando Torres. Nu fick man tillräckligt med pengar för Torres att kunna köpa en gruvligt överdyr spelartyp man behöver samt en skicklig mångsidig anfallare. Båda unga och utvecklingsbara. Kan de bara anpassa sig tror jag klubben faktiskt går ur transferfönstret som en bättre klubb än innan.

Men ändå har det lämnat en fadd eftersmak på sättet som Torres försvann och betala 35 mille för en instabil barnrumpa.

Framtiden får utvisa om Torres gjorde rätt att bränna broarna till Liverpool och Liverpool gjorde rätt att värva en utvecklingsbar spelare för priset av en världsartist, och sist men inte minst. Vad får Andy Carrolls prislapp för konsekvenser för övriga transfermarknaden?