Det är något med Placebo's ballader. Det är något speciellt med melankolin som tilltalar mig. Inte samma typ av hjärta och smärta som random soulartist wailar ur sig med jämna mellanrum. Det är en annan dysterhet.
Här är ett lysande exempel på det, hörde den tidigare i veckan och kunde inte förstå att jag inte lyssnat mer på den genom månaderna.
Veckans låt:
Placebo - In the cold light of morning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar