Tidsfördriv eller beroende?

Det är söndag idag, har sedan torsdag varit hemma och i huvudsak inomhus på grund av virus i hals och nos. Som vanligt har det blivit många timmars spelade av Football manager 2010, kallat för "FM".

Är inne på min tredje säsong som manager över Liverpool.

Efter 2,5 säsongs tight defensiv fotboll med Brighton & Hove Albion och överträffande av styrelsens förväntningar fick jag erbjudandet att ta över Liverpool som just sparkat Rafa Benitez. Liverpool är ju favoritlaget och erbjuder de mig jobbet ska det till mycket för att tacka nej, så jag accepterade och lämnade Brighton med löfte att en dag återvända.

När jag tog över Liverpool var det ett lag i kris. De låg på nedflyttningsplats efter 10 spelade omgångar, 1 vinst 3 oavgjorda och 6 förluster. På grund av en misslyckad 10:e placering säsongen innan fanns det inget spel i europa att se fram emot heller. En spräckt lönebudget, ett flertal spelare som lyfte £50.000 eller mer per vecka återfanns i reservlaget (Andrea Dossena, Fabio Aurelio, Alberto Aquilai m.fl.).

Laget hade dessutom lånat ut David N'gog till slutet av januari, det enda logiska backup till Fernando Torres. Lägg därtill att det knappt fanns några påläggskalvar till de åldrande stjärnorna Jamie Carragher, Steven Gerrard och Dirk Kuyt. Laget hade väldigt många potentiella startmålvakter (5 st varav 3 runt 30 års strecket), en ganska illa balanserad backlinje där de flesta var runt 28-30 år, inget bakom. Mittfältet en uppsjö av centrala offensiva mittfältare och och några yttermittfältare av lägre kvalitet. Precis som med backlinjen var samtliga spelare mellan 28-32 år och ingenting fanns bakom. I anfallet fanns Fernando Torres och andra anfallare var Dirk Kuyt och bakom honom Nicola Saric. En spelare som inte har tillräckligt med talang för att spela i ett premier league lag.

Det var inte en klubb i bästa skick, och det var ett tag kvar till transferfönstret öpnnade så det gällde att försöka få laget att vinna. Även om laget saknade balans och var en aning ålderstiget så fanns det fortfarande bra spelare i laget, och inga större skadeproblem (bara Dirk Kuyt skadad). Min första match var hemma mot mittenlaget Sunderland i ligacupen. Någon dag innan matchen åker jag på min första skada, Fernando Torres, spelaren som inte får gå sönder, skadar ledbandet på träning. Prognosen: borta 4-6 månader.

Men trots skadeproblemen på anfallssidan så lyckas jag gå vidare mot Sunderland efter att ha vunnit på straffar. Spelar sedan 0-0 hemma mot Reading och efter det så rullar det bara på. Steve Gerrard håller sig skadefri och börjar göra mål. När säsongen ska sammanfattas så slutar laget på en 5e plats. På de 28 matcher jag ledde laget vann man 17, spelade oavgjort 8 och förlorade endast 3 matcher.

Andra säsongen gällde det att försöka bibehålla formen och samtidigt göra sig av med dödkött och hitta yngre (lammkött) och billigare förmågor. Hade under vintertransferfönstret lyckats göra mig av med Aurelio, Dossena och Pareja. Tre spelare som alla hade +£50 000 i vecka i lön och inte tillförde något, samt började bli ålderstigna. Hade varit nöjd med att bara bli av med dom men nu fanns det klubbar som var villiga att betala pengar för dom också. Tackar.

Under sommaren lyckades jag göra mig av med ytterligare fem dyra spelare som inte hade någon framtid och skaffade in 5 stycken yngre spelare (ingen över 20 år).

Laget fortsatte under säsongen på den inslagna banan, trots att Torres i början av säsongen åkte på ytterligare en långtidsskada, trots att klubben byter ägare, lyckas laget vinna Europa cupen och sluta på en andra plats i Premier league, 77 poäng lyckades man skrapa ihop. 5 poäng mindre än seriesegrarna Arsenal.

Inför den tredje säsongen så börjar den nya ledningen pumpa in massvis med pengar till nya spelare. Och jag börjar på allvar förbereda mig för nästa stora utmaning, göra en generationsväxling samtidigt som jag ska utmana om titeln. Blev tvungen att sälja, enligt fansen, förra säsongens bästa spelare, Martin Skrtel, då han ville ha en ny utmaning. Ersatte honom med två 18-åringa mittbackar. Men lyckades behålla Daniel Agger som enligt mig var betydligt viktigare än Skrtel. Köpte 8 spelare för sammanlagt £65 mille, ingen över 18 år (samtliga jätetalanger och jättedyra) och samtliga spelare jag gjorde mig av med hade antingen sina bästa dagar långt bakom sig eller har inte potential att ha så goda dagar som jag kräver.

Nu efter 12 ligaomgångar ligger jag på en tredjeplats, fyra poäng efter och en match mindre spelad än serieledarna Arsenal. Kvalificerad till andrs omgången av Champions league och de yngre förmågorna verkar hålla måttet. De enda orosmolnen är 1: det dyra (£20 mille) argentinska nyförvärvet inte presterar i närheten av vad han kan/borde. Men hoppas att det bara är en acklimatiseringsfråga. Får se om lite reservlagsfotboll kan hjälpa.

2: Är tiden mogen att göra sig av med Javier Mascherano, införskaffade under sommaren två tonåriga defensiva mittfältare som båda redan håller yppersta klass. De måste få spela. Men är de redo?

Helgen som varit har mycket tid gått åt till FM, bara att skriva ett sånt här långt inlägg motiverar verkligen frågeställningen, har den här gossen ett intresse, eller är han i behov av hjälp för sitt begynnande missbruk? :D