Söndag på jobbet

Sitter på jobbet. Det är en lugn söndag förmiddag. I brist på annat tänkte jag skriva lite.

Skrev om Eurovision i mitt förra inlägg. Igår var finalen, kan ju göra en kort kommentar över det. Öst må rösta på öst, och väst må rösta på väst, men allt som oftast tycker jag ändå att det förvånansvärt sällan är fel låt som vinner i slutändan. Så även i år. Även om låten i sig inte var mycket att hänga i julgranen, (det engelska uttalet var behållningen), tycker jag det är kul att Tyskland fick vinna, ett av de där länderna som alltid tar sig till final då de pytsar in mycket pengar till eurovisionssamfundet. Hoppas att det kan få de andra gratisfinalländerna att ta evenemanget på lite mer allvar. Framförallt england som hade en tre-minuter lång "skämskuddelåt". Men på det stora hela var det en ok final, även om mina favoriter Norge och Irland inte rosade marknaden. Irland var väl ingen överaskning att det gick dåligt, men trodde iaf norge skulle göra bättre ifrån sig. Men men, kanske världen blir mer smakfull nästa år. (Visste inte att Jimmy Jump gillade schlager, antar att han blivit portad på de normala haken, eller så har eurovision blivit nästan populärt i spanien)

Mer musik:
Via lite associationssurfande idag på jobbet så lyckades jag snappa upp att Saybia ska ha ett par spelningar i sommar, visserligen i nederländerna. Men betyder att den där "Icke tidsbestämda pausen" inte var permanent, som de brukar vara. En kul nyhet då det kan innebära att man faktiskt kan få gå på en konsert och se fram emot en skiva med en grupp som man började gilla hårt i vuxen ålder. För när jag tänker efter är det inte många grupper eller artister som jag gillar hårt och mycket efter de tidiga 20åren. Det kan vara en eller max ett par låtar här och där. Men inte tillräckligt mycket för att vilja gå på konsert.
Vad hände egentligen?
När och varför stelnade smaken?

Här är iaf två länkar till två grupper som lyckades bryta igenom smakmuren efter 27årsdagen.

Delays - Lost in a melody (nytt album i 21 juni)

Saybia - The odds

Eurovision - jag måste ju också

Om du mot all förmodan läser en löpsedel på stan, eller surfar in på någon webbupplaga av valfri tidning så går det inte att undvika att se att Sverige misslyckades att ta sig till final i Eurovision song contest. Föga överraskande, för exakt vad finns det i det svenska bidragets låt som är värt att minnas, som sätter sig? INGENTING! Anna Bergendahl har en intressant och annorlunda röst, men låten...."GÄSP!". Sen kan man ju tycka att NRK misshandlade Annas framträdande i snabbreprisen, när styrkan i det svenska bidraget är artistens sångröst så väljer man i första klippet att ha med stegringen då hon visk/pratar fram refrängen, och i det andra klippet väljer man att ha med när Anna håller tyst och låter kören göra jobbet. Nu tror jag inte man valde att ha två så värdelösa klipp med vilja, men det kanske säger om hur färglös det svenska bidraget var i år.

Men gjort är gjort och hur går man vidare efter en sånhär nationell smäll. Den svenska självgodheten har fått sig en smäll. Vi är ju det "svenska musikundret" trots allt. De ständiga förhandsfavoriterna som alltid faller för de förbannade öststaternas konspirationer mot den svenska musikstormakten. Vi är bäst, skickar alltid de bästa bidragen, bara det att ingen annan fattar det.

Så hur går man vidare. Jag tror att Christer Björkman eller vem som nu kommer att vara ansvarig för Melodifestivalkarusellen behöver fatta ett beslut vad man vill ha ut av Melodifestivalen/Eurovision. Vill vi att Sverige ska göra bra ifrån sig i Eurovision så måste definitivt det svenska folkets inflytande över vem som vinner begränsas. Det har ju framkommit med all tydlighet de senaste åren att svenska folket inte har internationell smak. Frågan är då hur mycket Melodifestivalen kommer tappa i popularitet där tittarna inte avgör vem som vinner.

Ett annat alternativ är ju att begränsa antalet låtar i Melodifestivalen, färre deltävlingar, på så vis få fram exempelvis 10 jury-godkända låtar. Men det som ändå har gjort melodifestivalen så populär som den är, är ju alla deltävlingar, att produktionen är ute i landet och visar upp sig.

Ett tredje alternativ är ju att vi accepterar att vi har "förfinad" smak jänfört med vildarna ute i övriga Europa, vi fortsätter som vanligt och får acceptera att ibland tar vi oss till final, ibland inte. Men vi försöker ialla fall omvända de oupplysta därute till att uppskatta äkta kvalitetsmusik. Fast risken med det är ju, vem vill tillslut riskera att få svenska folkets "dödskyss" i Melodifestivalen.

Ska i vilket fall bli intressant att se hur Melodifestivalen 2011 ser ut.

Men nu dags att se fram emot lördagens final. Och hoppas, hoppas att Norge vinner igen.

http://www.youtube.com/watch?v=B7cf9IVvovE


Vad kan man annars kommentera om de båda semifinalerna som har varit; den ena var helt hopplös och att förmodligen samtliga bidrag (ja även Nederländerna) som var med i andra semin skulle ha lyckats ta sig till final om de varit med i tisdagens kalkonkväll.

EBU kanske skulle ge Ukraina och Ryssland frikort till finalen, då de visst kan skicka vilken dynga som helst och ändå ta sig till final.

Saknar nästan förra årets semifinal-programledare, det har varit alldeles för lite "skämskudde" över årets semifinaler. Det ju under dessa som man släpper lös praktikanter. I Sverige skulle vi ha släppt lös de som jobbar med "efter idolprogrammen" som har tillräckligt lite självdistans och tillräckligt med inkompetens för att skapa magisk television.

FM 10 - The return of the FM

Det var ett tag sedan sist, men nu verkar motivationen ha kommit tillbaka lagom tills dess att fotbolls VM stundar. Har med andra ord åter tagit upp spelandet av FM och faktiskt den gamla "saven". Är alltså fortfarande Liverpool. Lade ner verksamheten tidigare på grund av tidsbrist, motivationsbrist men framförallt taktikbrist. Införskaffade ett lag som jag till stora delar är väldigt nöjd med. Ett lag som är väldigt anpassat för en 4-5-1 uppställning. Men när jag bestämde mig för att lägga spelet på hyllan hade jag kört fast. Liverpool, laget som vann champions league mot Real madrid blev utspelade av Hull, Burnley och Doncaster. Då brast det och jag tog paus.

Men hade en lång dag på jobbet och surfade runt, kom till slut in på FMSwedens hemsida och hittade där en 4-5-1 taktik som såg snygg ut. Testade den och vips så faller alla bitar på plats. Efter 23 spelade omgångar av premier league så leder Liverpool ligan på 53 poäng, en match mindre spelad än ligatvåan Arsenal som har 52 poäng. Men det mest glädjande är att laget håller tätt bakåt, 9 insläppta mål har det blivit vara tre av dessa släpptes in i bortamatchen mot Arsenal, en match som slutade 3-3. Laget är fortfarande inte helt komplett även om alla komponenter finns. Laget är väldigt ungt, exempelvis så är lagets äldsta mittback endast 20 år gammal, efter att Daniel Agger (30 år) lånades ut till Napoli efter att begärt att få röra på sig. Han ville redan flytta föregående säsong för att hitta ny utmaning, men beordrades att stanna. Vilket han gjorde utan att gnälla.

Ytterbackarna är det aningen bättre balans på. Veteranen Glen Johnson (30 år) slåss med den egna produkten Andrew Amos (20 år)om en plats på högerbacken. Och det ser ut som det har blivit ett generationsskifte. Men båda håller yppersta klass. Andra kanten där Emiliano Insua (26 år) får slåss med näbbar och klor för att hålla den egna produkten Mark Darlow (19 år) utanför startelvan.

Mittbackspositionen är fortfarande en huvudvärk, förra årets stora värvning Martin Sanchez (19 år) borde vara given, han har alla attribut för att vara en världsback, men det är något som låser sig. Han gör inte bort sig, men är inte alls så dominant som han skulle kunna vara. De andra två mittbackarna Stuart Dailly (20 år) och Ray Dean (19 år) är även de stabila utan att på något sätt briljera. Men nu ställer jag kanske orimligt höga krav på tre väldigt unga spelare. Men alla tre är med i sina landslags startelvor.

På mittfältet ser det väldigt stabilt ut. I det centrala mittfältet råder nästan överflödets förbannelse. Inför den här säsongen så såldes Javier Mascherano, då jag hade tänkt att satsa på mina två ungdomar Fabio Zimmerman (17 år) och Zivko Savic (20 år)och då jag redan hade förra säsongens överaskning italienaren Tiberio Guerente (29) som är betydligt mer mångsidig och billigare än Mascherano så fick Mascherano lämna. Real Madrid var villiga att hosta upp 17 mille pund. Dessa tre fungerar alla lika bra som bollvinnare, eller defensiva mittfältare och även dugliga som defensiva speluppläggare. Vidare på det centrala mittfältet hittar vi den som har potential att bli den samlande kraften på mittfältet, lagets framtida ledare, Alexandre Coeff (22 år, oerhört effektiv, både som bollvinnare och som box till box mittfältare. Väldigt hög lägsta nivå. På tillväxt finns även superlöftet Phillip Kessler (16 år) som redan knackar på dörren till att få kontinuerligt med speltid. Mycket målfarlig box-till-box mittfältare. Saknar Coeffs slitegenskaper men är mer målfarlig. Av de lite mer offensiva centrala mittfältarna hittar vi lagets själ Steven Gerrard (34 år) som börjar få mindre och mindre med speltid men fortfarande levererar. Gerrards roll som offensiv och kreativ kraft på mittfältet har i allt större grad tagits över av spanjoren Thiago (23 år) som under tre säsonger har spelat allt fler matcher och blivit allt bättre, men hans plats som startman har under säsongen blivit alltmer hotat av engelske jättetalangen Mike Bell (19 år) som utvecklats väldigt mycket de senaste åren, fungerar som defensiv speluppläggare, offensiv mittfältare och box-till-box mittfältare. Liverpools centrala mittfält är ett riktigt getingbo, och det ser ut att kunna bli så i många år framöver. Och då har jag inte ens nämnt mitfältets lilla flyttgumma, Jack Wilshere (23 år)som kan spela på samtliga offensiva mittfältspositioner, båda kanterna eller i mitten. Och har gjort det väldigt övertygande.

Yttermittfältet har inte samma överflöd som det centrala mittfältet, men det finns oerhörda toppar, då framförallt i den nyinköpte vänsteryttern, Manuel Rocha (23 år), köptes för dyra pengar men verkar väl värd varje penny. Målskytt, framspelare, slitvarg i ett. Betyder oerhört mycket för laget, har inte gjort en dålig match hittils. Bakom honom på vänsterkanten finns habile Gai Assulin (23 år) som även kan utnyttjas på högerkanten, och talangen Matthias Horn (18 år) och supertalangen Ernst Neumann (15 år), som trots sin ringa ålder fått prova på att spela seniorfotboll och gjort mycket bra ifrån sig.

Den andra kanten är inte riktigt lika vass, men där huserar mitt första köp Fernando Carini (21 år), som utvecklas och förbättras stadigt för varje säsong som går, är idag en väldigt duktig premier league ytter, och det finns mycket mer att ta av där. Bakom honom finns idag veteranen Juanfran (30 år)som alltid står för stabila insatser. Men risken är att Juanfrans spelatid kommer att minska då klubben införskaffat ännu en jättetalang, den här gången från Tottenham i form av engelsmannen Bernard Coulibaly (18 år) som har potential att blir något riktigt stort.

Då var det bara anfallet kvar, laget förfogar inte över många anfallare men konkurrensen kunde inte vara hårdare om den ensamma anfallsplatsen i startelvan. Just i detta nu står den mellan veteranen Fernando Torres (30 år) som fortfarande är en världsanfallare. Men ändå får han alltsom oftast se matcherna från avbytarbänken då superlöftet Mario Juarez (21 år) varit om möjligt ännu bättre. Bakom dessa två världsanfallare hittar vi Jordan Rhodes (24 år) som var en viktig kugge i Brighton när jag hade hand om dem. En intelligent och mångsidig anfallare som kanske saknar det där löpsteget som både Juarez & Torres besitter. Men är en mycket nyttig och kompetent premier league anfallare.

Det var Liverpools trupp säsongen 2014/2015, en trupp som jag är mycket nöjd över och om allt går som planerat kommer den att vara mer eller mindre intakt många säsonger framöver.

Känns skönt att vara tillbaka i FM-stimmet. Även om det inte kommer att vara speciellt länge. Mer om det en annan dag.

Kylie Minogues efterlängtade comeback

Tänka sig att det har gått hela tre år sedan Kylies senaste skiva släpptes. Den som skulle vara den stora återkomsten efter att ha vunnit kampen över bröstcancern. Men vet inte riktigt om det blev den stora comeback skivan. Nog för att skivan bitvis var alldeles lysnade och mer än väl förtjänade att få stort genomslag. Men så blev inte fallet då skivbolaget eller Kylie själv valde att den första singeln var den kompetenta men ganska så oKylieska låten 2 hearts. Där och då verkade det som om det momentum som byggts upp under ett par år försvann. Det var inte den låten som fansen hoppats på (speciellt inte efter den briljanta "I believe in you" som var den senast släppta singeln till hennes samlingsskiva) och de som inte var fans brydde sig inte nämnvärt. Och singel nummer två som hade kunnat reparera skadan var ett precis lika märkligt val. Men att kalla skivan ett misslyckande är inte riktigt rätt heller. Den sålde cirka 1 miljon album under första året och var nominerad till en amerikansk grammy i danskategorin och nominerad till en BRITaward för bästa internationella albumkategorin. Men den stora comebacken blev det aldrig.

Nu är hon ÄNTLIGEN tillbaka, nya singeln som ska skapa suget efter den kommande skivan "Aphrodite" heter "All the lovers". Första reaktionen när jag hör den första minuten är lättand. Lättnad över att det är det en bra låt, men framförallt så verkar man ha valt "rätt" singel. En ruskigt snygg produktion, allt från den rullande 80-talsbasen de svala verserna, den förlösande anthemrefrängen till sticket som ger mig gåshud. Det är med andra ord en typisk "Kylie-låt" där man framför sig kan se Kylie posera drottninglikt i någon väldigt påkostad och färggrann klänning, samtidigt som bögarna i för tight t-shirt dansar rumpan av sig till den stora refrängen. Detta är den typ av låt som skulle ha varit hennes comeback låt. En blandning av "The one" från förra skivan och "I believe in you", som blir bättre och bättre för varje lyssning. Så nu är det med stor tillförsikt jag ser fram emot den 2e juli då skivan "Aphrodite" släpps. En skiva som av bolaget beskrivs som en hyllning till dansmusikrötterna.Det låter som om Kylie är tillbaka i toppslag.

Här är en youtubelänk till denna mästerliga comeback

Läser i DN's nätupplaga att det finns planer på att dra igång en samnordisk tv-kanal. Om så blir fallet är det inte första gången man ger sig på ett sådant projekt. När Tv3 en gång startade var det ju en samnordisk produktion, Bumbibjörnarna pratade danska och lyckohjulet var på norska. Sändningarna startade vid 17 tiden och slutade vid midnatt. Det första och sista som sändes varje dag var en "hymn". Och ska man nu dra igång en nordisk kanal, snälla jag bönar och ber, snälla, återanvänd Tv3's mästerliga signaturhymn.

Lyssna, njut och låt dig bli berörd.....

http://www.youtube.com/watch?v=EE7ih3R_KKc

Snälla inte två år till

Vad är det som händer?
Läste en, visserligen högst spekulativ, notis på svenskafans idag där det står att en utav Liverpools klåpare till ägare tror att det kommer bli en utdragen försäljning av klubben. Tydligen för att det amerikanska ärekepuckot förväntar sig få tillbaka fyra gånger mer än vad han "betalade" för klubben. Jag skriver "betalade" för att när blodsugaren köpte klubben så fixade han till det så att det blev klubben som fick skulderna. En klubb som istället för en ny fräsch jättearena och stora framgångar skördat skandaler med rivaliserande småbarn till ägare ökat skuldberg och minskad kreditvärdighet under den amerikanska eran. Och att med bakgrund av detta anse att man kan få tillbaka fyra gånger mer än vad som betalats låter i alla fall i mina okunniga öron en aning......korkat.

Å ena sidan hoppas jag att någon kan hosta upp pengarna som han kräver så att skadan inte förvärras för Liverpool. För jag tror att om de väl halkar bakom de andra storklubbarna i England kommer de inte att ta inte kunna komma tillbaka. Risken känns överhängande att det blir ett.....i bästa fall....Everton.

Men å andra sidan hoppas jag också att den amerikanska slembollens planer går åt helvete, så kräket tvingas rea ut sin del för att komma bort, vilket förhoppningsvis kan skrämma bort fler potentiella "kapitalistsvin". För det är just vad den typen av ägare är. Glazer's, Hicks's & Gillets's. De ägare som tar över välmående fotbollsklubbar, varumärken, uppeleveseföretag, lägger skuldbördan på klubben och sen urholkar den så länge de kan för att sedan dra vidare. Och lämnar klubben i ekonomiskt kaos.

Är de människor eller virus?

Ännu en bok

Uppdatering
Har inte riktigt tagit mig tid att uppdatera bloggen.
Men jag har just läst ut en bok så jag skriver en bokkommentar tillsvidare.

Titel:Dexter - Dunkla drömmar
Författare: Jeff Lindsay
ISBN: 9170027870
Betyg:7/10 Lysande inledning, intressant historia, slutet mindre bra. Kan ibland tycka att språket är en aning fattigt. Men gillar ändå humorn i boken. Lättläst, läsvärd förströelse, med en annorlunda huvudkaraktärs-twist. Förstår varför den filmatiserats.

En bok

Jag är en periodare.
Gillar att läsa böcker, men det brukar ske i perioder. Fast nu på senare år så har jag börjat få in en rutin att de 20 minuter jag sitter på t-banan till och från jobbet så läser jag en bok. Det fungerar ganska bra med vissa undantag. (Jag vet att denna rutin är så långt från orginell den kan bli).

I samband med startandet av t-bane-rutinen har jag roat mig med att skriva små omdömen av böckerna jag läst via den "hemsida" som man får via MSN. Då det är väldigt begränsat med textutrymmer blir det inga långa recensioner med litterära ambitioner. Det blir helt enkelt korta omdömen. Vill man veta vad boken handlar om får man klickan på länken.

Hade från och med nu tänkt att sprida omdömet via denna blogg, för att få upp inläggsfrekvensen. Så här kommer omdömet av den senast lästa boken.

*************************************************************************************
Titel: Soon I will be invincible
Författare: Austin Grossman

Betyg:8/10 Härligt skriven, enkelt upplägg. Väldigt underhållande att få följa med vad som pågår i skurkens samt hjältens huvud. Skulle lätt kunna bli en smaklös parodi, men är skriven med en kärleksfull glimt till superhjälteserien.




För att se samtliga omdömen:
http://cid-270194d0996c5700.profile.live.com/Lists/cns!270194D0996C5700!104/